Köttbullegapet

På kvällspromenaden mötte vi en man med en spaniel-typ-av-hund. Jag är hopplös på att känna igen folk, men när ekipaget närmade sig tryckte jag in köttbullar i Gaias mun och repeterade mitt "braaa" och spaniel-mannen sade "ja men det är ju ni, som tränar så duktigt!"

Jag blev generad och mumlade något meningslöst.

Skulle bara sagt "TACK" för det var det jag menade. Egentligen.

Ibland känner jag mig som Farmor i Bamse. Köttbullarna är så små, så små och rottweilergapet så stort, så stort.

Kanske-spanieln, som var mittemellan, klarade sig utan utskällning.

Bildkälla