Häromkvällen invaderade Gaia och jag skolgården igen för att träna balans på de utmärkta hinderbanor som finns där. Vi var där strax innan 19 vilket jag trodde skulle garantera en öde skola - men icke.
"Är det en rottweiler? Guuud vad GULLIG!" hördes två småtjejer. Barn har liksom inte de där livsfarlig-mördarhund-fördomarna som en del vuxna har.
Tjejerna hade två kompisar till och plötsligt satt Gaia och jag omgiven av en liten människohjord som glatt berättade om sin ålder (de var 6-9 år), vad de fått för mellis på fritids (pannkaka! Lyx ju!) och vilka skolor det finns i Årsta (vilken som är att föredra framgick dock inte). Älskar när barn är sådär frimodiga, berättar om sina livsviktigheter för en vuxen de aldrig träffat. Tyvärr dog mobilen, men det var ett så gulligt mentalt snapshot där Gaia satt helt nöjd med fyra olika barnhänder som kliade henne på huvudet.
Blev inte lika mycket balansträning som jag planerat för och när Gaia i ett obevakat ögonblick stal en boll kände jag att det var dags att gå hem. Men det roliga var att hon direkt hoppade upp på den lilla "hängbron" som vi övade på förra gången! Med alla fyra tassar stod hon där och balanserade och tittade uppfodrande efter blodpudding. Gör nog ett nytt försök ikväll. Runt halv nio, eller så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar