Shejping

Jag tänkte att jag skulle shejpa fram ett beteende hos Gaia. Vi har inte tränat in något moment på det sättet och jag ville testa. Jag valde "bugning" och visste precis när jag skulle klicka och ge godis, för varje gång Gaia kissat skvätter hon först med bakbenen innan hon sträcker sådär lustfyllt på sig i en - faktiskt - ganska elegant bugning.

Jag började förra fredagen. Utrustad med klicker och godis satte jag igång.
Morgonrundan: Gaia kissade, skvätte med bakbenen, sträckte ut sig och då - klick och godis.

Så där fortsatte det. Det finns inte jättemånga chanser för hon gör den där rörelsen i snitt två gånger per promenad, och så någon gång i hallen på morgonen.

Och visst förstod prinsessan! Dock något annat än jag hade haft för avsikt. I Gaias värld ser det istället ut så här:

Kissa och sedan snabbt springa fram till matte för att få en godis.

Så nu bjuder hon inte alls på den där bugningen lika ofta och jag behöver ändra strategi. De senaste två dagarna har jag låtit bli att klicka beteendeet varje gång, men nu sitter hon istället med världens mest förväntansfulla min medan hon kissar.

Ibland är saker så mycket enklare i teorin än i verkligheten.

Tamagotchi

Jag tycker det är så himla intressant med hunduppfostran och människors syn på samspel och lydnad. Jag upplever ofta att hundovana människor tycker att hundar som inte lyder blint alltid är osedvanligt ouppfostrade. Gaia och jag hade picknick med en killkompis enligt vars åsikt jag hade "nollkoll" och var totalt "ägd" av Gaia för att hon emellanåt gick åt ett annat håll än det jag hade avsett för att nosa på något extremt intressant löv, eller för att hon inte omedelbums lommade iväg och lade sig på en plats där hon inte hade räckvidd för min kompis kycklingssallad när jag sade åt henne (utan först på tredje "gå och vila Gaia").

På mitt förra jobb var det en manlig kollega som också hävdade att jag inte hade någon som helst uppsikt över hunden. Anledningen? Vi kom samtidigt till jobbet, jag satte Gaia utanför dörren och sade "stanna" men min kollega gick in och körde ett "kom nu Gaia, kom nu, nu går vi in" för att bevisa att hon inte alls var särskilt väluppfostrad eftersom hon då blev nyfiken och följde efter honom.

För mig är lydnadsträning ett verktyg för att kunna kommunicera med min hund på ett säkert och effektivt sätt. Ju bättre kommunikation vi har, desto enklare för mig och friare för Gaia. Jag har valt att Gaia får sitta med vid matbordet och få en tomatbit (eller två) när jag äter middag, jag vet ju att om vi har gäster som störs av beteendet kommer hon att lyssna när jag säger åt henne att avlägsna sig från bordet. Och jag älskar att hon vräker sig i sängen och soffan, helst uppkrupen tätt mot mig, när jag avrundar kvällen med en film. Jag tycker det är gammaldags att tro att hunden förvandlas till varulv om den får vinna en kamplek ibland, förstår inte vad som är problemet med att hunden visar sitt missnöje eller sin oro vid till exempel kloklippning genom att morra.

I grunden handlar det förstås om vilken djursyn man har. Jag vet att också hundar är individer och inte robotar som kan leva ett liv där de förväntas att inte ta ett enda steg som avviker från en fotposition, inte visa (eller i värsta fall blir bestraffade när de visar) grundläggande känslor, ryckta i kopplet, kastade på marken, åthutade när de vill leka eller ständigt avvisade från gemenskap med resten av flocken.

Hundar testar gränser med samma tröttsamma frekvens som treåriga människobarn. De startar grävprojekt när man har bråttom till jobbet och inte alls hinner ställa jycken i duschen egentligen. De lackar ur på varandra och skämmer ut en. Äter äckliga saker som de hittar och kräks upp inomhus. Men allt det där är ju sådant jag älskar dem för. För att de är individer, med egna viljor och önskemål. Och det är därför det är så spännande att hitta vägar för att kommunicera och förstå varandra, därför man blir så glad när det lyckas.

Just nu har vi en sådan period, Gaia och jag, där kommunikationen flyter så bra jag kan önska. Då gör det inte så mycket att hon ibland kastar sig till andra sidan vägen för att nosa på något eller att hon har bäddat ner sig i de nytvättade lakanen när jag kommer hem från jobbet.

Ett djur är ingen tamagotchi. Det är ju liksom det som är poängen.

Energi

Måste vara en kombination av varmare väder och faktumet att jag varierar Gaias färskfoder och inte bara kör lightvarianten utan även Nordics bas- och specialfoder numer, för hon har så mycket energi just nu. Är pigg och nyfiken, glad liksom, orkar mer och är med på lite enklare upptåg. 

Värmer mattehjärtat bättre än  vilken mickrad vetekudde som helst.

En harmonisk, lycklig hund, det är ju liksom det man vill åt.  

Hundkompisar

Vi ägnade helgen åt ett socialt experiment med hög insats: att sammanföra Gaia med min brors familjs boxer Bella, ett år gammal. Tanken är förstås att kunna underlätta semestrar och jular - min släkt bor i Göteborg och på grund av allergi kan inte Gaia bo hos mina föräldrar.

Alltså sjösatte min svägerska och jag det modiga och potentiellt sommar-och-jul-räddande försöket.

Det gick faktiskt riktigt bra. Gaia nöjde sig för det mesta med att morra när Bella blev för intensiv, även om det tyvärr blev två grövre tillsägelser. Ingen blodspillan om än en något stukad boxer som avslutade besöket med att gosa i soffan med sin faster.

Mest stolt är jag ändå över att Gaia hade ögonkontakt med mig i princip under hela dygnet. En mycket lidande rottweilerblick som var ankrad i min. Hon lyssnade så fint faktiskt.

Men redan vid sjutiden igår kväll låg vi utmattade i sängen, båda två.

Spårkurs med en lycklig hund

Ni vet de där bekanta man bjuder på middag eller fest och som ser ut att med nöd och näppe genomlida tillställningen, men efteråt på ett uppriktigt sätt tackar för en trevlig kväll? Och själv står man där och förstår ingenting. Lite sådan kan Gaia vara med kurser.

Efter första tillfället på spårkursen vi går verkade hon inte jätteimponerad av konceptet. Men igår när jag började packa ryggsäcken med spårlina, den lilla scarfen som ska vara en signal för "nu spårar" vi och hennes vattenflaska - då blev det liv i rottweilern. Gaia som brukar gå och sega sig ett par steg efter mig drog i full fart ner mot Årstafältet. En ivrig, lycklig hund.

Första spåret var svårt. Det kändes som om Gaia inte alls förstod vad hon höll på med. Jag tröstade mig med att hon ändå verkade uppskatta aktiviteten och att det trots allt är en bra social träning för henne att vara på kurs med fem andra jyckar.

Men så kom vi då till försök nummer två. Då var det som att det hade gått upp ett ljus. Hon hoppade målmedvetet in i spåret och gav sig av på jakt efter belöningen (hade fjäskat till det lite och serverade hennes middag i plastburk) hundra steg bort.

Så nu blev jag ändå lite peppad att försöka hålla liv i det här! Vore kul att hitta något som Gaia klarar av fysiskt och som hon tycker är roligt.

Kloklipp

Det här med manikyr är ingenting som uppskattas av Gaia. När jag arbetade på mitt förra jobb kunde jag ha med henne där någon gång i veckan, och då var det enkelt att boka tid hos fantastiska djurkliniken i Alvik för lite kloklippning. Nu när jag jobbar i stan igen, med hundförbjuden arbetsplats, är det lite krångligare. Min vana trogen tänkte jag "hur svårt kan det vara?", införskaffade en rejäl klotång, gav Gaia en gosig massage och skulle sedan sätta igång med kapandet.

Tjena.

Efter att fröken huggit efter mig satte jag på munkorgen. Men hon är stark den där. Och klorna är betydligt tjockare än de som tillhörde dvärgkaninerna när jag var tonåring (och som jag, naivt nog, någonstans hade som utgångspunkt). Det slutade med att jag fick ta fram fotfilen och göra så gott jag kunde.

Igår var vi på Hundens Hus i Årsta och fick det gjort ordentligt, men fick också beskedet att Gaias klor genom åren varit eftersatta och att pulpan därför växt sig onödigt lång.

Nu har jag hittat en sådan här elektrisk klofil. Vad tror ni om den? Någon som testat?

Här hittade jag klotången.

Spåra!

Ibland ska man ha tur och det hade Gaia och jag i förrgår när en plats blev ledig till personspårkursen där vi stod på reservlistan. Så nu är vi igång! Det är första gången vi går en kurs som inte fokuserar på att lösa problem med hundmöten och annat, utan är en helt vanlig kurs.

Vid tre tillfällen ska vi alltså försöka greppa det här med personspår. Jag kommer nog att läsa på lite vid sidan av för det är fortfarande oklart för mig hur hunden egentligen lär sig det här. Gaia blev så distraherad också av harbajs och rådjursspår igår, men jag hoppas att det kommer att lossna. Inte minst är det ju bra aktivering! Men att lägga spår själv verkar lite omständigt: bara att hitta en lämplig plats som inte redan är full av andra spännande lukter när man bor i närförort är en utmaning, och så detta att spåret sedan ska vila minst 20 minuter innan man sätter igång... Tänker att vi kanske kan köra en lightvariant med kortare spår i framtiden, hon gillar ju att jobba med nosen, min sniffis.

Aktivitetsboll

Utmanade ödet (och plånboken) än en gång och köpte en aktivitetsleksak till Gaia. Även om det fortfarande tar tid innan hon förstår principen, så försöker hon i alla fall klura ut hur hon ska lösa problemet istället för att bara förstöra leksaken som hon gjorde när jag först fick henne. 

Med det sagt: den här får höga tålighetspoäng... 

Dessa sommarmornar

Börjar dagen med att jaga kottar i Årstaviken. 

Lekdejt

Ja herregud, Gaias beundrare uppdagar sig med en regelbundenhet som kan göra vilken man eater som helst grön av avund. Idag lekdejt igen med Romeo. Gaia hade värsta sortens vinnarskalle och gick in för att vara först på pinnar och sist med morrandet med en friidrottares frenesi. Det spelade ingen roll att vi andra såg att hon tjuvstartade och tog till en del otillåtna knep - varulvsängeln var sjukt nöjd med sin insats. Tandköttet blödde lite men blicken sade "såg du matte, jag vann!" 

Har du en valp jag kan träna?

I min hundinstruktörsutbildning ingår att träna en valp (max 6 månader) i sammanlagt fem timmar. Har du en sådan du skulle kunna tänka dig att låna ut till mig? Eller känner du  någon som har? Eller känner du någon som känner någon som har?

Vatten

Invigde långhelgen med premiärdopp i Årstaviken. Hon är modig, den där fiskhunden. Själv vågade jag bara doppa fingertopparna.

Vänner och fiender

Jag har inte skrivit om skvallerträning på länge, mest för att den är en sådan självklar vana numer. Generellt har Gaia blivit väldigt mycket bättre, men tyvärr har hennes alltmer sällsynta men i gengäld oftast - ur mitt perspektiv - helt omotiverade hatattacker blivit kraftigare. När hon lackar ur lackar hon verkligen ur.

Igår var det en stackars labbe som blev utskälld efter noter för att ha haft fräckheten att vilja gå på t-banan när vi gick av. Jag trodde nästan att min axel hade dragits ur led. 

Idag däremot kopplade varulvsängeln på största charmen och fick en ny kompis i en rottisherre modell äldre. Matten och jag bytte nummer. 

Så kan det - trots allt - också gå.

Lära gamla hundar sitta

Plötsligt blev det vår. Och värmen gör att Gaia rör sig så väldigt mycket bättre. Även om hon fort blir trött så småspringer hon helt rent, har energi och ser betydligt mindre besvärad ut av höfter och armbågar. Det ger mig några centiliter helium i lungorna.

Att träna en äldre hund kräver sina doser tålamod. Vissa saker hade jag nästan gett upp med men sedan jag började klickerträna Gaia tycker jag att inlärningen blivit roligare. Och så har jag väl helt enkelt accepterat att saker får ta tid.

Den senaste veckan har vi övat in att Gaia sitter framför mig, jag står med benen ihop men när jag skiftar till en bredbent position och säger "under" springer hon under mig som om jag var en tunnel. Vi har tränat ett par gånger om dagen och imorse försvårade jag övningen - nu ska hon efter att ha "gjort tunneln" sätta sig vid min vänstra sida. Klick och blodpudding. Om en vecka kanske det går på rutin.

Tungbitning

Det är liksom så ironiskt att när vi har valptema på utbildningen får jag en chihuahua som ser ut som en rottis, är hur gosig som helst - och till salu! Är inte på riktigt aktuellt än med en till, men jag fick bita mig hårt i tungan. Jättehårt.

Or else I'll go and spoil it all
By saying somethin g stupid like
I love you

Valpträning

En månad går fort och idag är det dags för hundinstruktörsutbildning igen. Den här helgen har vi tema valpens utveckling och valpträning och ska få träffa ett helt gäng inlånade hundungar. Upplägget är himla bra för tanken är att vi ska få jobba med en hundras som vi inte är vana vid - och jag har blivit tilldelad en chihuahua på fyra månader! Ska bli jättespännande.

Kommer förmodligen att bildbomba instagram, så kika gärna in där om ni är intresserade.

Översocial rottweiler

Njöt av solen och skogen på morgonen och sedan åkte vi in till Norra bantorget, Gaia och jag, och lyssnade på tal. Jag tycker om att hon är så social, blir glad av folk och har lätt för att ta kontakt, men i folksamlingar kan det förstås bli lite... mycket. Hon lyckades till och med tigga till sig en halv korv med bröd från en för mig okänd person. Men väl hemma igen sov hon gott i många timmar.

Det kanske är det här som är tricket när man har en hund som inte kan röra sig så mycket fysiskt - får helt enkelt trötta ut henne med sociala aktiviteter...