Som att äta med pinnar

Idag åkte jag och en kompis till SEA Hund och kattbutik. Jag har aldrig varit där men Vicky rekommenderade affären och eftersom vi båda just nu är lediga var det en perfekt förmiddagsutflykt. Utöver en himla massa tuggben köpte jag en sådan där anti-hetsätar-matskål till Gaia. Den är i plast med upphöjningar i mitten så att hunden måste slicka och peta och puffa runt maten. För min storslukare är den helt perfekt! Har provkört middagsmaten i den nu och hon har höll på i säkert... Tre minuter! (man måste ha i beaktande att hon i vanliga fall tar ungefär max en halv minut på sig att sätta i sig maten). Det påminde mig om en period när jag åt de flesta middagar med pinnar, eftersom jag hade en tendens att kasta i mig maten.

Visserligen skvätte ganska mycket mat utanför skålen så köksgolvet har sett mer aptitligt ut, men jag är ändå nöjd med inköpet. Rekommenderas!

Bildkälla

Spaning slutförd

Äntligen har ljuset kommit. Jag har aldrig klagat på vädret, men denna första vinter med hund har nästan tagit knäcken på mig. Jag har liksom behövt konfronteras med snön och mörkret och halkan och vinden på ett helt annat sätt än tidigare.

Men idag var alltså en vacker dag. Vi gick ner till Årstaviken och tittade på ett fartyg som tuffade förbi i den brutna isen. Gaia slet i ett träd som vanligt. Det var frost i grenarna.

Strax innan nio var vi hemma igen och då ringde telefonen. Rösten i andra änden erbjöd mig ett nytt jobb som jag tackade ja till direkt. På torsdag gör jag min sista dag på min nuvarande arbetsplats och den här tjänsten tillträder jag i slutet av april. Galet lång tid med andra ord som jag kan lägga på egen och på Gaias träning. Helt fantastiskt. Jag har varit sådär glad att jag inte vetat var jag ska göra av mig. Svävar på moln och vill inte komma ner på länge än.

Det måste vara något med ljuset.

Jag lutar åt färskfoder

Häromdagen var jag på Hälsofoderbutiken och fick ett antal frågetecken kring färskfoder och BARF utredda. Den mycket hjälpsamma ägaren tipsade om att det bästa för mig och Gaia nog är att börja med färskfoder för att inte göra en alltför tvär kostomläggning, men också för att jag ska vänja mig vid hanteringen av den här "nya" sortens mat. Känns också tryggare att starta med ett helfoder (som den här färskvarianten är) än att experimentera med BARF innan jag vet tillräckligt om hundens näringslära. Jag blev himla glad över att det fanns en "dietvariant" också.

Och så till den delikata frågan om kostnad för detta - det visade sig att det kommer att bli något billigare för mig att utfodra Gaia med färskfoder! Bättre mat till bättre pris, än så länge låter det hela lite för bra för att vara sant.

Men först ska hon knapra sig igenom Eukanubapåsen vi har kvar, förstås.

Grande Finale av hundmöteskursen

Sovmorgon i väntan på den avslutande delen av hundmöteskursen på Hundläroverket. Jag har lärt mig så himla mycket och vi har verkligen gått framåt, Gaia och jag. De här två veckorna har hon bara gjort tre utfall! Ett helt fantastiskt personligt rekord.

En märklig sak som jag tänkt på i de situationer hon fortfarande gör utfall, är att dessa sker precis i de ögonblick jag säger "hejhej" till den andra matten/hussen.

Enligt konstens alla regler borde min trevlighet avdramatisera situationen. Men icke.

Ett typiskt scenario: Gaia får upp ögonen för en hund (senast en dalmatiner) som hon av någon anledning stör sig på. Jag belönar när hon tittar på den, men noterar fortfarande att hon är spänd. Mjukost mjukost mjukost och när ekipaget passerat säger jag mitt "hejhej". DÅ smäller det och hon kastar sig mot den andra hunden.

Det här, och förmodligen en hel del andra saker, kommer jag passa på att fråga om på kursen idag.

Ha fn bra lördag alla!

Sympatihicka

Att hundar kan "smittas" av människors gäspningar läste jag i höstas. Nu funderar jag på att tipsa forskarna om att utöka spåret för igår när jag fick en extremt ihärdig hicka började Gaia också!

Jag vet att det är svårt att tro på, men det hände verkligen.

Sympatihicka liksom.

Ett kärt besvär

Okej, jag kan erkänna att en av de saker som alla olyckskorpar hade en smula rätt i, det är det här med att resa. Jag har släkten i Göteborg och tycker om att åka ner en helg då och då. Och nu är det en himla massa födelsedagar på gång i storfamiljen - för att inte tala om påsk (jodå, det är snart faktiskt). Gaia kan dock inte bo hos mina föräldrar på grund av allergi.

Jag älskar att mina nära vänner tycker så mycket om Gaia och hon om dem, men att pracka på dem jycken en vecka är lite motigt. Två av mina närmaste offrar sig och delar på sammanlagt fem nätter så att jag kan åka ner till mamms och papps ett par dagar. Men det är klart att jag blivit mera bunden, och även mindre resor kräver nu betydligt mer planering.

Dessutom är det ju inte så kul att vara borta från hunden när jag väl är ledig. Det är ju då jag slipper stressa och flänga för att få ihop jobb och egen träning med en bra dag för Gaia!

Men det var som en väninna sade när jag ondgjorde mig en smula över detta:
"Men Anna, det är ett kärt besvär".

Ja, det är det ju egentligen. Hur gör ni när ni reser bort?

Fortsatta färskfodertankar

Färskfoder eller Barf? Barf eller färskfoder? Torrfoder med färskfoderinspiration?

Jag har som sagt fått detta på hjärnan. Känner att steg ett är att klicka hem boken Natural Dog Food. Tills denna är läst toppar jag Gaias foder med grönsaker, frukt och leverpastej. Det är galet uppskattat, kan jag berätta!

Massagetips?

Jag masserar Gaia en gång om dagen efter instruktioner från sjukgymnasten. Jag är rätt dålig på att massera människor men vovven är ju sju resor svårare! All päls som är i vägen till att börja med, men också att hon gärna vill vara med och slicka på mina händer när jag masserar... Har googlat youtubeklipp för inspiration men inte hittat någon egentlig favorit än.

Nu till problemet: Gaia ska ligga ner på sidan när jag masserar. Ena sidan fungerar bra, men när jag är klar med den och ska göra nästa är det jättesvårt att få damen att gå med på detta. Jag får henne att stå, sedan ligga ner igen, men det är väldigt svårt att kommunicera att det nu är "sida två" som gäller. Ibland blir hon jättefrustrerad för att hon inte förstår och står bara och skäller, vilket slutar med att jag känner mig som världens sämsta pedagog.

Jag tror att det beror på att hennes grundläggande lydnad inte är tillräckligt inövad. På "ligg" lägger hon sig sällan med lika belastning på båda bakbenen, utan på sidan av ena höften och med båda benen åt samma håll. Då går det inte att genom massagen försiktigt "tippa" henne till rätt sida.

Någon som har något som helst tips kring hur jag kan göra med detta?

Jag delar mitt liv med en bulldozer

Tog spårlinan och gick upp på berget (jag gillar att kalla det så, det låter som att vi bor på en romantisk plats vid foten av ett fjäll eller något. I beskrivningen kan det vara värt att tänka på att i Stockholm beskrivs fler än tio träd som står tillsammans som "dunge" och fler än tjugo som "skog"). Hursomhelst, vi har aldrig stött på någon hund där och nu efter dessa månader av snö kan jag konstatera att det inte har med tajmingen att göra - det är helt enkelt inga fler hundar där.

Idag mötte vi dock en av Gaias lätt räknade kompisar. Jätteboxerhanen. Det är en fantastiskt vacker hund som har så mycket studs i benen att man bara kan stå och titta på honom. Jag som själv fightas känner också en genuin beundran för hans högerkrokar som verkligen gör skäl för rasnamnet: överraskande, snabba och hårda precis som ett sådant slag ska vara.

Gaia är dock den sortens sparringpartner som inte tycker att det hela är så skojigt om den andra är starkare än hon själv. Alltså blev det en rejäl tillmorrning och då fångade jag in henne och så fick hon stå snällt vid min sida medan boxerkillen dansade runt i sitt koppel. Faktum är att jag tror att hon tyckte det var skönt, hon hade liksom förlorat intresset för leken.

En rolig sak på berget är att man kan gå och kika på rådjurens sovplatser. Tre små fördjupningar i snön där de bäddat ner sig. Boxerhussen berättade att ett av rådjuren anfallit honom en gång! "Jag trodde jag råkat ut för ett sinnessjukt rådjur" sade han men förklarade att han sedan sett de nya kiden och då spred sig ett upplysande sken över rådjursattacken (kvällstidningsrubrik!).

En annan fördel på berget är att det är fullt av döda småtallar. Gaia älskar att dra upp dem med rötterna. Idag tröstade jag mig med att 1) träden redan är döda. 2) Nu kan rådjuren äta av rötterna och mossan som hon rev upp.

Börja BARF:a?

Jag har blivit intresserad av det här med BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda är en av många förklaringar till förkortningar, de andra jag sett är på engelska men står för samma sak). Tycker ju själv att det känns lite knasigt med torrfoder. När Gaia kräks ser det exakt ut som maten hon äter. Det verkar onaturligt på något vis.

Gaias förra husse märkte att det torrfoder hon står på nu motverkar en inflammation i tandköttet hon annars fått regelbundet. Det i kombination med att hon absolut inte får gå upp i vikt på grund av höfterna gör att jag tvekar att överhuvudtaget byta foder, än mindre kosthållning i stort. En annan oroväckande sak med BARF är att jag inte hittar prisuppgifter någonstans! I kommentarstrådar står att det inte blir dyrare än torrfoder, men jag skulle gärna vilja ha en liten prislapp att titta på innan jag går vidare. Störst (och med snyggast hemsida, kan inte hjälpa det men jag tycker det spelar in och säger något om graden av proffessionalitet) har Musch. Någon av er som har testat dem?

Och hur ska man förhålla sig till BARF i relation till färskfoder?

Det är onekligen en djungel detta. Jag har börjat piffa till Gaias torrfoder med lite grönsaker och leverpastej (okej, måste flika in en sak om leverpastej: Jag är vegetarian och har varit det sedan jag var barn, så det är först sedan jag fick Gaia som jag överhuvudtaget köpt kött. På alla hjärtans dag tänkte jag köpa en sådan där lite gourmetförpackning med hundmat. Den hade en söt och glad liten vit hund på framsidan och kostade runt 14 kronor. När jag gick förbi kyldisken såg jag att det fanns leverpastej där, för typ 10 kronor. Tänkte att det nog är mindre konstiga tillsatser i leverpastej och köpte alltså en sådan förpackning. Men det var onekligen lite lustigt att för mig såg verkligen hundmat och något som är avsett för människor... ja likadant ut. usch! :P ) och någon köttbulle och sådär. Hon glufsar ju i sig allt på två röda ändå och jag vet faktiskt inte om hon uppskattar det. Men det känns bättre.

Naivt

Gaia såg ut att ha tråkigt så jag tänkte göra lite sökövningar inomhus. Hade dock glömt att tina köttbullar men tänkte att en fryst sådan, den skulle hon ju kunna ha och gnaga på en stund!

Briljant idé. Verkligen.

Den frysta lilla klumpen krossades i två bett och sen stod vovven där och tittade på mig med sina, för ändamålet särskilt stora, bruna ögon.

"Gnaga på en stund". Vem försökte jag lura...

Lördagsmys är också ett ord

Vi har haft en perfekt lördagseftermiddag: legat i sängen och kollat film, käkat godis och tagit en och annan powernap. Men nu är det dags för den här matten att släpa ut rottweilern på promenad och sedan sig själv i duschen: ikväll är det utgång som gäller! Hoppas ni får en riktigt bra lördag.

Möten

Träffade en annan matte som skvallertränade med sin vovve. Vi stod där mittemot varandra och belönade, belönade och hann också prata hund och byta erfarenheter i drygt en kvart.

Det är det som är så skönt när man stöter på andra med samma intresse. Man kan liksom nörda ner sig utan att känna sig fånig. Det är ju annars en så lätt sak att raljera över: singelbrud med jättehund som hon lägger ner avsevärt med tid på.

Hursomhelst, det här ekipaget var himla trevligt och också den här matten hade en omplaceringshund. Hon hade gått mängder av olika lydnads- och hundmöteskurser. Vi passade på att träna lite där på gångvägen och hundarna uppförde sig verkligen exemplariskt - till och med när en tredje hund passerade. Gaia blev till sist rätt ointresserad av den andra artfränden och ägnade sig stället åt att gnaga av ett litet träd på mitten och avslutade med några rejäla tuggor snö.

Vi pratade bland annat om hur viktigt det är med bemötande människorna emellan när man stöter på andra som har hund. Visar den andra matten/hussen otålighet/oförståelse eller rentav fördömer hur ens egen hund uppfattar och beter sig i en viss situation, blir allt i ett sådant hundmöte värre. Jag önskar att man lite oftare stannade upp - också när ett hundmöte inte gått bra - för att avdramatisera hela situationen. Det skulle både folk och fä blir gladare av.

Till sist, när vi pratat hundpsykologi så länge att vi faktiskt började frysa av att stå still, sade den andra kvinnan:

"Jag skaffade hund och blev en mycket bättre människa."

Det var himla fint, tycker jag.

Succébenet

Gaia har ägnat pinsamt stor del av dagen åt att tugga sig andfådd på benet hon fick imorse. Händer det era vovvar med? Hon blir liksom helt utmattad.

Hade två av mina närmaste på middag. Gaia bjöd på fullskaligt pusskalas i soffan, jag bjöd på quorngryta och Funlight. Ja, och prinsesstårta förstås.

Jag hade köpt två små figurer till våra gäster också. Gaia älskar små mjukisdjur. Nallebjörnen stympades efter att vi förlorat uppsyn över den en kort stund. ..

Kära hjärtarnes

Jag är fånig med högtider - älskar dem. Tycker mycket om idén med Thanksgiving men eftersom vi (ännu?) inte firar det i Sverige får man väl betrakta alla hjärtans dag som dagen då man kan ägna lite särskilt mycket uppmärksamhet åt allt det fina i livet man uppskattar.

Som världens bästa rottweiler till exempel.

Köpte ett groteskt stort ben som just nu avnjuts i biabädden. Dags att sminka sig och gå till jobbet då, antar jag.

Puppy eyes

Egentligen är det fantastiskt att jag överhuvudtaget kommer iväg till

jobbet
träningen
Ica

för det är den här blicken hon ger mig när jag går.

Bakslag och besvikelser

Förrförra veckan backade vi i utveckling vad gäller skvallerträning. Jag hade föräldrarna på besök och var ouppmärksam, betedde mig väl inte som vanligt helt enkelt och Gaia tog tillfället i akt och gjorde en himla massa utfall. Och jag som sjungit mjukostens lov och allt!

Utöver hunderiet är mitt stora intresse kampsport. Det involverar flera tålamodsprövande element: smärta, bristande kroppskännedom, moment som är svåra såväl tekniskt som styrkemässigt och så vidare. En gång blev en träningskompis till mig oerhört frustrerad, låste sig helt och svor halvhögt. Då gav vår coach oss ett fantastiskt bra tips som går att tillämpa på, ja, hela livet faktiskt:

”Lägg inte din energi på att bli besviken – fokusera på vad du kan göra bättre istället”.

Så jag plockade fram den där uppmaningen igen, fortsatte att skvallerträna, att behålla lugnet och inte låta en ”dålig stämning” ligga kvar i luften efter att Gaia gjort ett utfall. Och den här veckan har det gått väldigt mycket bättre. Inte ett enda utfall hittills, faktiskt. 

Låser man sig och fokuserar på det dåliga som händer – eller som kan hända – tenderar detta att bli självuppfyllande. Ibland är det svårt att praktiskt tillämpa en positiv inställning: jag vågar helt enkelt inte ha kopplet slappt hängande om Gaia och jag möter en svart hund modell större. Men vad jag kan göra är att väga upp det kortade kopplet med en självsäker kroppshållning, att andas lugnt och försöka att inte ”göra en affär” av mötet.

Så är det ju himla mycket roligare också, att tänka på vad som kan bli bättre istället för att slå sig för pannan med negativa tankar om vilken dålig hundförare man är.  

Brukshund?

Den där mytomspunna influensan har slagit ut två tredjedelar av kollegorna. Och när de är borta dansar rottisen på bordet, så att säga.

Kanske är det här som är en arbetande hund...?

Att hon blir uttråkad av att vara här efter cirka en halvtimma är en annan historia. Jag tycker om att ha med henne i alla fall.

Vi gillar Stockholms Djurklinik

Det har blivit en del besök hos Stockholms Djurklinik. Gaia har gått där innan och det är nära mitt jobb, så vi har fortsatt gå dit och klippt klor, röntgat höfter, tagit blodprover och lite annat.

De har alltid haft ett så fantastiskt bemötande!

Mina veterinärerfarenheter är begränsade, när jag var tonåring var kaniner ett stort intresse och jag var med en av dem till veterinären en gång. Minns att sköterskan tog ut "Faxen" ur buren och sade "vilken fin katt". Det var ju förstås bara en felsägning men jag blev ändå något traumatiserad...

På Stockholms Djurklinik känns det verkligen att de alltid har hunden i första rummet, men de är också så himla gulliga och omtänksamma mot mig som matte. Har varit på ett annat ställe med Gaia och där var det mycket mer sjukhuskänsla och inte alls den där känslan av ombonad trygghet. Jag kände mig till och med en smula misstänkliggjord, som om jag inte ville min hunds bästa, när jag gjorde klart att jag helt enkelt inte hade råd med en dyr specialbehandling.

Men idag överträffade de ändå sig själva. Skulle ringa och boka tid för kloklipp och veterinären som svarade sade "det är Anna och Gaia va, jag tycker jag känner igen rösten!" Och SÅ ofta är vi faktiskt inte där. Snacka om familjär stämning.

Kommer ju liksom aldrig att vilja byta djurklinik.

Strö lite socker

Älskar när Gaia rullar ihop sig som en jäst kanelbulle. Vill liksom strö socker på.

Vi har varit på långpromenad i snöyran. Fem hundmöten i relativt trånga passager men det gick bra vid alla idag. Läste i DN imorse om fallet m Billy, pappillion, som fick svåra skador efter att ha blivit attackerad av en schäfer. Läst flera versioner av det där, bla att Billy var i flexikoppel och att ägaren inte stoppade honom när han sprang fram mot schäfern. Självklart aldrig okej när en hund attackerar, men det är inte svart och vitt heller.

Idag på promenaden kom en mycket ilsken och väldigt liten terrier vrålskällande springande mot oss. Gaia frös.

Jag tänkte på DN-artikeln och på Billy och schäfern.

Baxade oss upp i snön vid sidan av vägen och tryckte så mycket mjukost ur tuben att Gaia nästan fick en kallsup. Lillterriern fortsatte skällandet och att gå framåt. Till sist lyckades matten ropa in den och när de - fortfarande okopplade förvisso - passerade oss bad hon om ursäkt.

Men några stela adrenalinsekunder var det allt.

Köttbulletjuven

Idag är det hundmöteskurs igen! Det kräver ordentliga belöningar till Gaia. Köttbullarna låg på köksbänken för att tina. Ögonblicket var kort men obevakat. Rottweilern lång och snabb.

Köttbullarna är uppätna nu.

Tjockismys

Vi fick hit vår bästis respektive moster. Har trängts i soffan och sett filmen Napoleon Dynamite (se!). Och så har vi haft tjockismys förstås: pizza, chips och smågodis. Fredag är veckans bästa dag.

Räddad

Tidigare hade jag dömt ut den här texten som präktig men jag har blivit så blödig på gamla dar.

God morgon.

(Bilden cirkulerar på Facebook).

Fast jag inte är en vän av februari

Kom tidigare hem från jobbet och vi gick upp på berget där man skulle bygga hus men ändrade sig. Jag är YIMBY i alla lägen men när det nu är som det är - visst är det skönt att koppla på löplinan och låta Gaia vara nästanlös i tomteskogen: rådjuren betade utan att hon såg dem. Snön var djup och våt och det var ljust och snöade vita streck. Det fanns ett gammalt ruttet träd också som inte hade haft vett på att ramla omkull och fömultna. Gaia gav det en omgång. Jag frös om fingertopparna. Och mitt i allt det där var det en fågel någonstans som sjöng genom snöflingorna som om det var april.

Hundfolk och folkvett

Någonstans i närheten av oss bor en kvinna med uppenbara psykiska problem. Hon har en schäfer och en väldigt liten och fluffig vit hund. Kvinnan är alltid mycket arg. Jag hade sett henne skrika okvädingsord av det grövre slaget åt en tant innan jag själv blev utsatt för samma behandling.

Hon är oerhört provocerad av min och Gaias skvallerträning. När jag pluggade jobbade jag mycket på förskola och det var den där rösten jag plockade fram när hon röt och svor över mig.

"Vet du, det blir inte en särskilt trevlig stämning när du skriker så där" sade jag med mitt lugnaste (den elaka skulle kunna säga bedrägligt tillmötesgående) tonfall.

Detta fick inte schäferkvinnan att ta reson det minsta. Efter att ha hävt ur sig ord jag inte tänker återge i det här sammanhanget bytte hon strategi:

"Haha" sade hon "det här tricket kan inte ni göra! Nä det kan ni inte!"

Och så tog schäfern ett skutt fram, satte sig på rumpan, tog ett skutt fram. Det finns säkert ett begrepp för detta på brukshundssvenska, men det såg lite ut som ett grodhopp.

Nu mötte vi henne igen. Uppenbarligen kom hon ihåg Gaia och mig för hon började hojta åt oss att "det här, det här är riktig lydnadsträning". Och schäfern gjorde sina grodhopp igen.

Den här gången sade jag inget. Undvek ögonkontakt och koncentrerade mig på Gaia istället. Situationen var sorglig och lite provocerande på samma gång. Mest sorglig.

Hundfolk är väl som folk är mest. Och en del får man bara ta en omväg kring.

Accesoarhunden

Ja herregud. Nytt Hurttatäcke (storlek 65, köpte först storlek 70 men den här rottweilern drunknade i tyg då) och betänk att det redan finns ett rosa festhalsband (det är egentligen ett barnskärp från H&M) samt en röd scarf.

Nästa steg är väl att jag stoppar jycken i handväskan...

En teddybjörn till rottweiler

Min teddybjörn till vakthund blir så glad av våra grannar. Hon känner igen dem på långt håll och då stannar hon och viftar uppmuntrande på svansen tills personen ifråga kommit ifatt oss (det är mycket irriterande dagar då jag verkligen inte har någon som helst lust att prata om vädret). Gaia är helt okänslig för när glädjen inte är ömsesidig. Som med den där mannen som tar omvägar runt oss i trapphuset och säger "ja det är ju inte det att jag är RÄDD" (naturligtvis inte) med händerna i brösthöjd och ett något jagat ansiktsuttryck.

Imorse träffade vi en av de där... mindre entusiastiska, grannarna. Hon ska flytta och fixade i ordning det sista, källardörren stod på vid gavel. Gaia älskar källaren. Tyvärr har vi en något nitisk vicevärd med ett oförsonligt hat mot råttor och eftersom jag är rädd att Gaia ska sätta i sig råttgift (hon äter allt - utom sin medicin) blev vi lite ovänner om hur källaren, som låg där och lockade, skulle hanteras idag. Efter att ha bråkat om detta en stund - samtidigt som jag försökte få vovvis att sluta slicka på grannkvinnan (som är kattperson) - kom vi äntligen upp till vår våning.

Fördel med michelinstor dunjacka: man kan dra på sig den direkt ovanpå pyjamasen när man går på morgonpromenad.
Nackdel: det blir väldigt varmt att ha dunjackan på sig när man torkar tassarna i trapphuset. Alltså stod jag där - i pyjamas - just i den där tiden då det är rusning i trapphuset för att alla ska till jobbet.

"hejhej" och "gud vad det snöar" och "ha en fin dag nu".

Det är ju himla trevligt med trevliga grannar. Och himla charmigt med en teddybjörnshund också, för den delen.

Det är väl jag som måste börja gå upp lite tidigare, helt enkelt.

Var drar man gränser?

Var hos sjukgymnast med Gaia och fick lära mig massage. Lite som när man gör på människor: strykande rörelser, cirklande rörelser. Det svåraste kommer vara att få till det här som daglig rutin. Tänker mig det som en kvällsritual.

Hur tänker ni kring förebyggande åtgärder när det gäller smärta? Sjukgymnasten tycker inte att Gaia, som har dåliga höfter, ska tillåtas springa runt och hoppa och leka. Som hon gjorde i söndags alltså. Jag vill ju absolut inte att hon ska få ont och jag önskar så att hjärtat svämmar över att hon ska leva glad länge. Men vad är det för hundliv om man inte får leka? Jaga sin pipis, dra upp små träd ur marken, rusa ifrån sin matte och sedan springa tillbaka?

Kommer tänka många varv kring det här.

Vård av matte

Kände mig inte helt kry idag och bestämde mig för att stanna hemma från jobbet. Kolla på "Rome" och lyssna på Les Miserables i sängen. Gaia var nöjd med upplägget. Gick in hundra procent för vård av sjuk matte.

Och kräktes sedan lite omotiverat på sin filt.

Den sortens måndag liksom.

Vinteridyll typ

Tog med föräldrar, hund och spårlina upp på berget och Gaia levde livets glada vinterdagar. Pipleksaken fick vad den tålde och Gaia såg lite ut som en grizzlybjörn (jag såg lite ut som ett dagisbarn i mjukisbyxor, tjockisjacka och snowjoggings). Blev så glad av att se henne rusa omkring och leka, en lycklig hund. När densamma systematiskt åt all rådjursspillning hon kom åt fick Årsta en mindre lycklig matte, men det är väl försumbart i sammanhanget...

Soldag

Verkar som om det är värt att ta sig upp och ut den här dagen också. Vilken tur va!

Man kan inte vara nere med en rottweiler

Visst var det så Nalle Puh sade? Typ i alla fall.

Tänk er själva att somna och vakna till den här nunan. Man gör det med ett leende, kan jag berätta.

Hoppas ni har en fin lördagkväll (eller fryser rumporna av er i 20-den-strumpbyxor i en krogkö för att dansa hela natten och är sådär studsigt förväntansfulla). (Jag projicerar inte).

Wohoo

Mina föräldrar är på besök. Erbjöd sig hänga med Gaia så att jag kunde dra och träna.

Trött och glad matte på hemväg.
Till lika glad hund.
Och middag på bordet.