No trespassing

En av de saker jag gillar mest med hundar är att de är så påträngande. Våta nosar som läggs i blöt precis överallt. Hur de kan köra ner hela huvudet i en handväska eller ingående bedriva nosarbete mot en ny persons skrev. 

De skäms liksom inte för sig.

Och det här med att acceptera ett "nej", det är liksom inte Gaias pryl riktigt.

Valpsjuk

Igår var det äntligen dags att träffa min projektvalp! Nelson är en 12 veckor gammal dvärschnauzer, ser ut som ett mjukisdjur och vann givetvis mitt hjärta på uppskattningsvis en halv minut. Vi tränade kontaktövningar och häråtljud och det var roligt att jobba med en så - i dubbel bemärkelse - liten hund. Särskilt ögonkontakten krävde extra kravlande på marken för min 178-centimeterslånga del (jag hade förstått kunnat sätta honom på ett bord, men eftersom vi var på ett trädgårdcafé kändes det inte helt lämpligt). Träningen ingår i min utbildning till hundinstruktör och Nelson och jag kommer att träffas flera gånger till, ser verkligen fram emot att få lära känna honom och se honom utvecklas!

En Pipgris uppgång & fall

Jag köpte den på Hööks under försommaren. Den ser ut som en flodhäst men är rosa och låter som en gris, varför den gått under namnet Pipgrisen. Gaia har stolt burit runt på den under promenader och letat rätt på den när vi gjort sökövingar. Relationen mellan Pipgrisen och Gaia har dock alltid varit något... Komplex. Emellanåt har jag känt mig nöggad att undsätta Pipgrisen och erbjudit den en fristad på hatthyllan. 

Idag gick det inte längre. Pipgrisen hade slutat låta och dessutom ådragit sig en större bukskada efter en skärmytsling m Gaia. 

Men under makalöst lång tid förgyllde den våra liv.

Varulvstand

Hon kan vara så vansinnigt fotogenic, den där hunden...

Min hund & jag

Fotade idag och fick J D Salinger på hjärnan när jag såg bilderna. Ett av mina favoritcitat.

“What I have to do, I have to catch everybody if they start to go over the cliff- I mean if they're running and they don't look where they're going I have to come out from somewhere and catch them. That's all I'd do all day. I'd just be the catcher in the rye and all.” 
― J.D. Salinger, The Catcher in the Rye

The Furminator

Jag tycker att Gaia fäller året om. Det ligger ett lager av hår över golvet bara timmar efter att jag dammsugit. Hur mycket jag än borstar igenom pälsen så fortsätter det att spridas svarta hår över hela lägenheten så fort hon rör sig. Har blivit tipsad om att testa shampot Esprees coat renewal och tänkte göra ett försök i helgen. Hoppet är det sista och så vidare...

Min bortbyting

Ju längre jag lämnar bort Gaia, desto längre tid tar det innan vi hittar tillbaka till varandra. Min Barcelonaresa varade i fem dagar, jag kom hem i tisdags men det var först imorse som Gaia började lyssna på mig igen. 

Varken inkallning, fot eller enklare kontaktövningar fungerar när hon bott hos någon annan ett par dagar. Hon ylar på nätterna och är allmänt osäker. Jag tror det beror på att hon varit runt så mycket (jag är tredje eller fjärde personen som har henne) och därför blir orolig av att inte får vara hemma med mig. Det är förstås jättejobbigt eftersom jag tycker synd om henne och eftersom vardagen blir så mycket rörigare när en 40-kilos hund är ointresserad av att lyssna på de signaler jag som förare sänder ut. 

Men imorse gick vi skogspromenad, lekte lite sök och tränade inkallning. Och plötsligt var det nästan som att ha min vanliga Gaia och inte någon trollunge till bortbyting hos mig igen. 

När andra raljerar över hur vi hundmänniskor kan vara med våra vovvar, att vi överdriver eller tolkar in mänskliga känslor i deras beteende, då tänker jag på hur utlämnade djur är åt oss och våra nycker. Att ha ett djur är ett ansvar det inte går att rycka på axlarna åt, och att inte ta det på allvar är bara oetiskt och barnsligt. 

Bita sönder

Har besök av tre fyraåringar. De tittade storögt uppbragt på Gaia som stal en leksak i parken och sedan demolerade plastbåten med sedvanlig frenesi. 

"Varför gör Gaia sönder saker som inte är hennes?"

För att Gaias matte inte orkar ta alla strider, antar jag.

Fysträning

Borta underbart men hemma med vovvis bäst. Har gjort Barcelona ett par dagar med min bästa kompis. Gaia fick vara hon våra vänner Björn och Romeo och det hade gått hur bra som helst. När jag hämtade henne igår kändes det så fint att se hur harmoniska de var ihop, slickade varandra i mungiporna och stod tätt ihop, de har blivit riktiga bästisar de här dagarna.

Idag har jag anmält oss till Hundläroverkets kurs i friskvård och fysträning. Har velat gå den tidigare men då har inte datumet passat. Ska bli jätteintressant att lära mig mer om det här ämnet! Nu under sommaren när Gaias höfter är samarbetsvilliga försöker vi vara mycket i skogen, bygga upp muskler genom att kliva i blåbärsris och gå på slingriga stigar, utöver simning i Årstaviken förstås. Men jag ser verkligen fram emot att få mer konkreta tips och övningar på hur jag kan jobba mer målmedvetet med Gaias fysträning, utan att hennes höfter tar skada.

Min tiopoängare

Vi har haft ett sådant flyt i kommunikationen senaste tiden, Gaia och jag. Som om vi växt ihop mycket mer och liksom förstår varandra. Ett års intensiv träning börjar äntligen ge resultat. Det första jag började träna med henne, innan jag tagit över henne och bara var hundvakt ibland, var ögonkontakt. Som jag kämpade! Kontaktövningar är grunden till det mesta i hundträningsväg tycker jag, och alla timmar vi ägnat åt det är värda sina minuter i guld. För nu tittar hon på mig så fort vi ska göra något, en naturlig avstämning där vi ser att vi är överens.

Senaste tiden har flera olika personer kommenterat att jag och Gaia verkar så samspelta. Det är den finaste kommentaren man kan få som kompis med en fyrbent, enligt mitt sätt att se på saken.

Hon blir aldrig någon tävlingshund, min Gaia, men på ett år har vi redan gått igenom så mycket tillsammans, en sång om is och eld (så att säga), och hon är alltid min tiopoängare.

Bilder från en insjö

Tågresan gick bra och fjärde taxin jag frågade tog med hundar i bilen. Hemma i Årsta flög Gaia ur bilen, sprang in i lägenheten och somnade tvärt på golvet. Nu ska vi ut och gå ett varv runt kvarteret. Vilken kontrast mot den senaste veckans sjö och skogar.

Lugn dag och lite vardagslydnad

Behövde en vilodag för att smälta intryck. Chillat på altanen, Gaia har småsovit och tuggat boll. Jag hade tänkt plugga lite, läser en bok om vargar som jag förutsatte att jag skulle klämma dag två här, men det har inte blivit så mycket bevänt med det där när man sköter om nyfiken rottweiler och hyperaktiv boxer. Vardagsträningen har vi bockat av, Bella och jag, så den första av mina projekthundar för instruktörsutbildningen är färdig. Har utöver koppelträning nött "sitt" och "ligg" och "handen på hjärtat". Så himla roligt att se framstegen! 

Våteksem

Dagens lärdom rör våteksem som jag tyvärr stiftat bekantskap med. Upptäckte ett kladdigt, illaluktande och liksom varigt område på ryggen på min brors lilla boxer igår så imorse åkte vi till veterinären. Bella blev klippt och tvättad och vi fick med oss ett schampo hem som hon ska rengöras med två gånger per dag. Lyckligtvis smittar det inte, så Gaia ska klara sig.

Som någon sade om hundar häromdagen: "finns det en sjukdom de kan få så får de det..."

Rött hus, vita knutar

Underbara dagar på landet. Lagt ett personspår som Gaia klarade galant, blir ett till i eftermiddag. Det första var på runt 100 steg och jag ska göra nästa cirka 20 steg längre. Simmat har hon också gjort och grävt sig jordig och trött.

Tyvärr har hon blivit stucken av någon insekt vid ögat som nu är rött och irriterat, men inte egentligen verkar bekymra henne.

Och jag, jag hemnetar mest torp i Sörmland. Det här är vad jag kallar livskvalitet. 

Där tvivlen tiger still

Hundsommar

Puh, det är inte helt lätt med två hundar hörrni! Såväl matte som boxer och rottweiler måste ta en tupplur på dagen. Men det har gått himla bra faktiskt. Gaia uppför sig stabilt trots unghundens konstanta - och inte helt varsamma - lekinviter. Och det är underbart att ha riktig skog runt knuten, låta hundarna bada i vattendrag och vara lösa i omgångar. Bella Boxer och jag tränar vardagslydnad för hon är en av mina projekthundar under instruktörsutbildningen. Lite köttbullar gör susen för kontaktövningar och koppelgående! Det enda som egentligen saknas är sommarvärmen.