Snabbtåg & första semesterveckan

Vårt sommaräventyr har just börjat. I en vecka ska vi lajva livet som villaägare, Gaia & jag. Vi ska passa min brors hus - och boxertik. Kommer vara hund hund hund som gäller & rätt mycket skog & släkt också. Men just nu vill jag bara komma FRAM. Snabbtåg till GBG och på säter bredvid en rottistik & en golden. Gaia ägnar dem förvisso inte en blick men jag vågar inte somna. Utanför fönstret visas en film som heter Sommarsverige & vars rollbesättning utgörs av toro, tokgröna ängar & små vattendrag. Kan se den om & om igen.

Närlydnad och valpfrossa

Vi har legat däckade i soffan sedan 19-tiden, Gaia och jag. Första gången som hon fick vara med på hundinstruktörsutbildningen och det gick över förväntan. Två gånger skällde hon på de andra, men det var nästan vad jag räknat med för jag känner min tjej och visste att schäfertiken och akita/schäfertiken inte skulle bli Gaias... soulmates sådär på direkten. Efter lite skällande var det dock bra och Gaia låg på golvet och vräkte sig med magen i vädret och var väldigt avslappnad. Vi tränade vardagslydnad hela förmiddagen och sedan var hundarna rätt slut som artister, så resten av dagen fokuserade vi på teoribiten.

Valparna på kursen växer så det knakar och rottisvalpen Atlas och Gaia fann varandra direkt. Hon är så där med andra rottweilesr, avspänd och fin faktiskt, men även de andra valparna umgicks hon med (även om hon hon morrade avvärjande åt labbevalpen som slängde en lite för lång blick åt hennes tuggben till).

För egen del fick jag en hel del nya insikter idag, bland annat hur man kan jobba för att få hunden att sätta sig i en ordentlig fotposition, tajt vid sidan. Det kommer vi arbeta mycket mer hela sommaren, Gaia och jag.

Instruktörshelg!

Äntligen dags för hundinstruktörshelg igen! Idag har vi pratat hälsa och sjukdomar (nyttigt om än inte helt upplyftande) och imorgon kör vi igång med närlydnad - det är första gången Gaia är med eftersom hon började löpa vid det senaste tillfället det var aktuellt att ha med hund. 

Kommer förmodligen bomba Instagram med bilder - följ mig gärna där!

Soffhäng

Onsdagskärlek från oss till er.

Simning

Gaias otäcka sår som hon fick på nationaldagen har äntligen läkt - så idag kunde hon bada igen. Lyckan var total när rottweilern lekte säl i Årstaviken, jagade vågor, apporterade kottar och pinnar och grävde grävde grävde vid strandkanten.

Carpe rottweilern

Det är så grönt att man blir tokig. Eller iaf så där vansinnigt fånga-dagen-ig. Serverade Gaia middag utomhus, hon fick söka upp sitt köttgojs bland blåbärsris och högt gräs. Hon har blivit himla duktig på söklekar. Jag får gömma boll och pipgris i träd, under mossa och i små buskage. 

Ganska snart har vi kamperat ett år ihop, världens bästa rottweiler och jag. Det har gått så vansinnigt fort och jag har lärt mig så mycket. Som att sitta i en skog i kvällssolen, bara vara, och fånga ögonblicken i flykten.

Mitten på sommaren alltså

Så går en midsommarhelg från vårt liv och kommer aldrig åter. Den här blev episkt bra. Min bästa kompis och jag var inte så sugna på något särskilt firande så vi bestämde att bara hänga hemma i Årsta. Vi hade inte räknat med att affärerna inte är öppna "som vanligt" när det är midsommar. Så istället för en god hemlagad middag gjord på nödvändiga råvaror från Ica/motsvarande fick vi vända oss till vad södra Stockholm hade att erbjuda en högtidsdag som denna: pizzerior och SevenEleven. Vi delade systerligt pizza och chips med Gaia. På kvällen fick Gaia springa i löplina i parken och söka pipgris och tennisboll. Och igår gick vi långpromenad och låg i en hund-människo-hög i soffan och kollade Sex and The City.

Idag har vi försökt uppbåda entusiasm för att komma in i andra andningen när det gäller vårt lilla trick "pinsamt", Gaia och jag. Tricket är klassikern där hunden ska lägga tassen över nosen som om den skäms, men jag tycker "skäms" är ett så negativt ord och att lägga in "face palm" som kommando känns hopplöst. Alltså är tanken att Gaia på "pinsamt" ska göra det där tricket. Det går långsamt framåt. Långsamt.

Hoppas att ni också har haft en finfin helg och kanske till och med börjar en efterlängtad semester imorgon. Det här är sista jobbveckan innan mina tre lediga veckor!

Att prata så som ett barn

Kvällspromenad i guldljus och med tät blomdoft. Vid koloniträdgårdarna kom en flicka, max 8, fram och ville klappa hund. Det blev mer varianten hund klappar barn, men när ungen torkat Gaiadreggel från ansiktet sade hon: 

"Vilken STOR hund! Den måste väga som min mamma - 92 kilo!"

Ehh... Nja. Inte direkt. 

Sommarweiler

På Årstafältet kan man lufsa runt i löplina och fånga fästingar i motsol. Man kan också leta godis i det höga gräset och glo på rådjur och stirra ut rollerbladesåkare och gräva under buskar och bli plötsligt döv för mattes kommandon och fundera över meningen med modellflygplan och väldigt gärna vilja kriga till sig en av bollarna från fotbollsplanens gräsfläckade och något blåmärkta knatteutövare.

Men allt det där var förra veckan, innan en skamlös förkylning däckade mig och jag fått retirera till rollen som matten som bara orkar släpa sig ett varv runt huset.

Hon gör sig bra i allt det gröna, min sommarweiler.

Gränsen går vid renkött

Gaia - aka Jätten Glufs Glufs - äter som smeknamnet antyder allt. Apelsin, oliver, torrfoder, färskfoder, ingen åtskillnad görs och det mesta glider ner i rottweilermagen utan att tuggas.

Jag ger Gaia Nordics färskfoder men eftersom den utmärkta Hälsofoderbutiken är ny återförsäljare av Muschs produkter köpte jag lite kompletterande mat. De malda kycklilngvingarna var mycket uppskattade. För att inte tala om älgbenen.

Igår serverade jag, med självbelåten uppsyn ("nu ska du se lilla hund, en NY sorts god mat"), "ren med ben" - men där upphörde matlusten. Gaia spottade ut allt kött och åt grönsakerna som hon fått till istället.

Där gick gränsen, tydligen. Nästa gång ska jag testa lax och se hur det faller fröken i smaken.

Bildkälla

Gaias drömjobb

Gud vad fint hörrni, man blir nästan tårögd. Aftonbladet skriver om "flyghundar". Det kommer ju regelbundet studier och artiklar om djurs positiva inverkan på människor, särskilt ledsna eller oroliga eller sjuka personer. Men det här har jag inte läst om tidigare: flygplatshundar som lugnar personer som är oroliga inför flygturen.

Hunden i fråga har ett täcke som det står "pet me" på. Och så kan de där som är lite skakiga inför att sväva i det blå gosa med hund istället för att svepa en sexa Jäger på toaletten. Hur bra som helst!

Det här är garanterat Gaias drömjobb: hon skulle få vara i centrum hela tiden och massor av nya människor skulle vilja klappa henne.

Sommarleder och minskad medicindos

Gaias leder har blivit så mycket bättre av värmen! Hon börjar springa spontant så att jag får jogga efter, är alert och pigg. Igår pratade jag med hennes veterinär och vi bestämde att under sommaren halvera dosen av det smärtstillande Gaia ska stå på livet ut. Vi börjar ett par veckor och ser om hon klarar av den minskade dosen. Om hon gör det är en av fördelarna att vi då kan gå upp till normal dos om hon blir sämre igen under vinterhalvåret, då har vi något att "ta till" som veterinären sade. Är så tacksam för det fina bemötandet vi alltid får på Stockholms djurklinik!

I helgen ska jag bygga upp min säng på Malmbyråer från Ikea. Det är mest för att jag behöver mer förvaring, men ytterligare en fördel är att Gaia inte kommer att kunna hoppa upp i sängen. Jag älskar att sova med henne där, men det är inte bra för vare sig leder eller  höfter att hoppa upp och ner ur en säng. Så tyvärr får hon bli en sova-på-golvet-hund från och med söndag.

Men soffan är ju betydligt närmre marken, lyckligtvis...

Igenkänningsfaktorn

Saltlösning och mesmatte

Allt gick bra hos veterinären igår. Halleluja! Min tåliga hund rörde inte min när det otäcka såret sköljdes, mest jag som tycker det är läskigt tror jag. Det är härdande att ha ett djur - för såret ska sköljas, alldeles oavsett hur mycket detta faktum ter sig äckligt och otäckt för en liten matte. Så idag har jag inhandlat koksalt och så är det väl bara att sätta igång att spruta in det i såret då. In med den där plastsprutan under huden och långsamt trycka in saltlösning. Fy, hörrni.

Vård av sjuk matte

Jag har varit sjuk hela veckan. Ni vet sådär så man inte stannarhemma från jobbet, men har någon liten grad feber och hostar värre än en gammal ridskolehäst. Så Gaia har i två dagar bokstavligen fått nöja sig med att gå ett varv runt huset ett par gånger om dagen. Tur att hon också älskar att ligga i sängen och kolla på Game of Thrones! Men idag gick det inte längre. Knaprade Panodil och tog oss ut i skogen som var folk- och fätom på grund av åskan.

Och ja, den nya flodhästen som nöffar som en gris - den var också med.

Även småsår skär i mattehjärtat

När torsdagen är en röd dag är det trångt hos veterinärerna i Stockholm. Ingen tid någonstans för Gaia idag. Lyckats boka in oss på Årstakliniken på måndag i alla fall och till dess får jag helt enkelt hålla såret rent och använda "dumstruten" om hon börjar slicka på det.

Så det blir ju knappast något badande för frökens del vilket ur hennes perspektiv är att betrakta som katastrof. Får se hur vi roar oss istället.

Med märgben, kanske?

Dialogen

Jag: "Ursäkta, min hund vill INTE hälsa"

Man med liten, vit, fluffig hund som på ett självdestruktivt sätt springer i full fart rakt mot Gaia: "Det är ingen fara, hon vill bara hälsa!"

Suckeli suck suck.

Röd dag på akuten

När jag pluggade och jobbade extra på förskola lärde jag mig att använda uttrycket "tokigt". Det är väldigt användbart faktiskt, "nu blev det lite tokigt" kan man säga för att avdramatisera en skärmytsling eller en kullvält tallrik gröt eller bara ett par termobyxor som tagits på bak och fram.

Idag blev det lite tokigt faktiskt. Gaia och jag mötte upp kompisarna Björn (människa) och Romeo (rottweiler) för en promenad längs med Trekanten bort till Vinterviken. Gaia ville gärna bada men vid ett tillfälle ramlade hon i vattnet när hon nog egentligen bara tänkt nosa lite på det. Och när jag bundit henne vid ett träd gjorde hon ett utfall mot en hund en bit bort och rycktes till av tvärstoppet (björkens muskelmassa är rätt mycket mer än min egen). 

Och sedan hittade jag det här djupa såret på vänster framben. Bara att lunka tillbaka till bilen och Björn skjussade oss till Bagarmossen och akuten. Efter drygt en timma fick vi beskedet att de inte skulle kunna ta emot oss idag men att vi måste uppsöka veterinär imorgon. En tratt fick vi med oss också men märkligt nog låter Gaia såret vara ifred än så länge. 

Och vi som bara skulle ha en picknick.