Kamphundsboken

Igår var duktiga Irene Westerholm från Hundläroverket hos Malou i TV4 och pratade kamphundar. Man kan se klippet under några veckor här. Den nyfikna kan också läsa en sammanfattning av vad Irene sade när jag arrangerade en föreläsning med henne i höstas här.

Anledningen till att det pratas kamphund i TV är "Kamphundsboken" som Irene och Åsa Tuva Bergh just gett ut. Det är en väldigt intressant studie i kamphundarnas ursprung, beteende och de myter som omger dem. För mig som instruktör är det en självklar fortbildning att läsa boken men jag skulle tro att de flesta hundentusiaster har behållning av den. Delarna som handlar om hundens historia och beteende varvas med intervjuer med hussar och mattar som på olika sätt är aktiva med sina kamphundar: allt från att tävla i lydnad till att ha utbildat jycken inom vårhundssegmentet. En inte helt oväsentlig del av boken handlar också om träning och friskvård på ett väldigt konkret sätt och går förstås att tillämpa på alla hundar.

För egen del antar jag att stafettpinnen vad gäller läsning borde gå vidare till något om retrievers. Där skulle jag behöva lära mig mer!

Rallylydnad

Egentligen hade jag tänkt att Gaia och jag skulle gå någon mer kurs i tävlingslydnad i vår, men jag var tydligen för långsam med att bestämma mig för vips - så var alla platser på de ställen jag ville gå fullbokade. Improviserade lite och anmälde oss till en nybörjarkurs i rallylydnad istället! Det ska bli himla roligt. Har tänkt testa på det även om det inte varit första prioritet. Passar mig bra att det inte bygger på att vovven är lös och just nu är Gaia väldigt alert på just närlydnad, så det kommer bli toppen. Mitten av mars kör vi igång på Tyresö BK.

Strike a pose!

Ikväll har Gaia och jag varit på studiofotografering hos min kompis Lena. Det är Lena som tagit den befintliga headerbilden här på bloggen och idag hjälpte hon mig att fota till min hemsida som jag bygger på för fullt just nu. Förhoppningsvis kommer jag att kunna lansera hemsidan - med aktuellt kursutbud - om två veckor. Spännande och nervöst!

Sött, salt och sitt

Idag var det avslutning på min kurs i vardagslydnad. Temat var aktivering och jag måste erkänna att det här passet är det jag tycker är roligast att hålla. Enkla tips till hundägarna om hur man kan få in hjärngympa på kvällsrundan eller under reklampausen när man hänger framför TV:n.

Något jag tycker är viktigt och kul att träna på är ordförståelse. Ofta har vi tränat "sitt" mycket med hunden och det är därför det första beteendet den testar - det är helt enkelt ett sittande som hunden oftast blivit belönad för. Men hur är det med ordförståelsen? Ett sätt att träna det här på är att säga snarlika S-börjande enstaviga ord, varierat med det korrekta "sitt". Det här gör vi med fördel under rörelse, på min kurs får deltagarna simulera en liten promenad på fotbollsplanen. Om hunden sätter sig på "sött" "salt" "sol" ignorerar vi bara det och går vidare, när vi säger "sitt" och hunden sätter sig är det belöningsfest.

Alltid tråkigt när en kurs är slut, förhoppningsvis får jag träffa deltagarna på andra kurser framöver.

Det här med att göra paracordhalsband är lite lätt beroendeframkallande... Ångrar nästan att jag nyligen köpte en röd sele till Gaia (hon hade blivit för smal för den gamla, min fitnesstjej) för det minskar möjligheterna att gå lös med andra färger. Just det här är lite för smalt för henne, ska testa att dubbla antalet trådar. 

Ungar, hundar och positiv förstärkning

Har man inte egna barn brukar ens åsikter om barn snabbt sorteras i facket "släng utan vidare reflektion". Man veeet inte hur det är egeeeentligen och så vidare. Häromdagen när jag var på väg för att hålla kurs för vardagslydnadsgänget kunde jag dock inte låta bli att ha åsikter om barnuppfostran. Även om jag givetvis höll mina vinnande reflektioner för mig själv.

Det ironiska var att vi på kursen skulle träna distanslydnad - det vill säga inkallning, stoppsignal och dirigering. Jag använder ordet "stopp" i betydelsen "halt", det vill säga hunden ska stanna upp. "Stanna" är för mig en stadgeövning där hunden just ska stanna kvar på en viss punkt.

Hur som helst, släpandes på långlinor trotsade jag duggregnet och tog mig mot fotbollsplanen, när jag avbröts i mina funderingar kring dagens lektion av en mamma som skrek på sina barn. Den äldsta såg ut att vara runt fyra och den yngsta någonstans runt två och det var den sista rackaren som utan respekt för förbisusande bilar och isfläckar, med stöddiga steg började ta sig ner för en stentrappa.

"STOPP" ropade mamman och tvååringen gjorde lydigt halt. "STANNA" röt mamman vidare och älgade sedan fram och haffade ungen i jackan och lotsade hen tillbaka till ytterdörren.

Utöver att mamman missade det här med positiv förstärkning påminde scenen rätt mycket om mina övningar. Det kluriga är att man vid träning av "stopp" fort måste vara framme hos hunden och belöna där den står. Tanken är ju att hunden ska vilja stanna upp, måste den vända och komma tillbaka till oss för belöning tränar vi något annat. Men mina kursare skulle förstås säga "RÄTT, bra vad du är duktig" efter att hunden gjort halt på "stopp" och följt upp ett stannande med ännu mer beröm. Kanske funkar på ungar också. Bara en tanke. 

Idag var vi i Tyresta igen men med tryggt sällskap av Isabell, Micke och Texas. Våra pinntokiga hundar roade sig som vanligt med att dra i varsin ände av nedfallna grenar av olika storlekar. Två och en halv timma skog och nu ligger rottweilern i soffan och väntar på dagens middag som bland annat består av kokt ägg, en av hennes favoriter.

Skolgårdsvänner

Häromkvällen invaderade Gaia och jag skolgården igen för att träna balans på de utmärkta hinderbanor som finns där. Vi var där strax innan 19 vilket jag trodde skulle garantera en öde skola - men icke.

"Är det en rottweiler? Guuud vad GULLIG!" hördes två småtjejer. Barn  har liksom inte de där livsfarlig-mördarhund-fördomarna som en del vuxna har.

Tjejerna hade två kompisar till och plötsligt satt Gaia och jag omgiven av en liten människohjord som glatt berättade om sin ålder (de var 6-9 år), vad de fått för mellis på fritids (pannkaka! Lyx ju!) och vilka skolor det finns i Årsta (vilken som är att föredra framgick dock inte). Älskar när barn är sådär frimodiga, berättar om sina livsviktigheter för en vuxen de aldrig träffat. Tyvärr dog mobilen, men det var ett så gulligt mentalt snapshot där Gaia satt helt nöjd med fyra olika barnhänder som kliade henne på huvudet.

Blev inte lika mycket balansträning som jag planerat för och när Gaia i ett obevakat ögonblick stal en boll kände jag att det var dags att gå hem. Men det roliga var att hon direkt hoppade upp på den lilla "hängbron" som vi övade på förra gången! Med alla fyra tassar stod hon där och balanserade och tittade uppfodrande efter blodpudding. Gör nog ett nytt försök ikväll. Runt halv nio, eller så...

Been there, done that

Hittade den här bilden, med hög igenkänningsfaktor, på FB. När man är ledsen och upprörd för något, så blir man alltid tillbakadragen i nuet av en hund. Oavsett om det är genom en slabbig, vomluktande puss eller av att vovven ifråga vill leka eller gå ut på promenad. Eller bara genom att hunden ignorerar ens hulkande, bedrövliga uppenbarelse och börjar bita sig själv hysteriskt i ena bakbenet, tvätta det oerhört noggrant med sina framtänder. Så att man börjar skratta istället. Slutar ta allt så allvarligt. Ordlös kärlek.

Vilse

Igår visade en kompis den norra ingången till Tyresta. Riktig vildmark långt från de ordnade delarna ner mot Brandbergen. Bestämde mig imorse för att göra en favorit i repris. Vi var helt själva i storskogen, Gaia och jag. Satt vid en sjö och var lycklig. Sådär att det glädjeilar i kroppen. Tänkte på allt jag är tacksam över, som just den här söndagen i naturen med världens bästa rottweiler. Men på tillbakavägen gick vi tokvilse. Jag tänkte rationellt och andades med magen i en halvtimma men sedan började det bli obehagligt på riktigt. Till slut hittade jag vad jag trodde var rätt stig, när den delade sig valde Gaia vänster och jag lät henne bestämma. Och så kom vi fram till slut, en något adrenalinig matte och en hund som mest ville leka och inte alls förstod min oro. Hon hade säkert vetat precis var vi varit hela tiden. Men den där stunden vid sjön, den var värd det mesta. 

Klickertokiga

Jag älskar att träna med klicker! Det är ett bra sätt att markera det beteende jag vill se, oavsett om jag tränar med operant eller klassisk betingning. Klickern åker fram när vi tränar specialsök, trick och tävlingslydnad - ett antal gånger om dagen med andra ord. I eftermiddags gjorde jag en telefonintervju med en forskare från Helsingfors universitet. Vi pratade om färskfoder och resultatet av vårt samtal kommer ni att kunna läsa i en nättidning i en inte alltför avlägsen framtid. I alla fall, medan vi pratade satt jag och lekte med min kulspetspenna. Jag skriver alltid direkt i datorn men ibland vill jag anteckna frågor eller sidospår vid sidan av. Jag lekte lite rastlöst med pennan. Klickade ut spetsen. Klickade in den. Och vips hade jag en rottweiler parkerad vid stolen med en hoppfull blick om att få jobba lite, "men var sjutton är godiset egentligen?" såg hon ut att tänka. Antar att jag gjort henne en smula klickertokig, min tjej.

Vardagslydnad och balansövningar

Kan erkänna att jag inte var superpepp när klockan var strax innan 18, det var mörkt ute, termometerstrecket låg runt nollan och det regnade iskalla, tunga droppar. På med kepsen och fickan fylld av köttbullar. Och så tog det bara fem minuter att bli supertaggad! Andra träffen med mina elever i vardagslydnadsgruppen. De kämpade på bra trots vädret och 90 minuter försvann i ett nafs. Vi gjorde en del koppelövningar, tränade "backa" och betingade inkallningsord. 

Hemma väntade en något rastlös rottweiler som fick följa med till en av lekplatserna och göra balansövningar. Hittade en sådan där "hängbro" ni vet, som är helt perfekt eftersom den i princip ligger på marken och bara är två meter lång ungefär. Trodde inte vi skulle komma längre än till två tassar på den idag men efter bara ett par minuter stod Gaia på den och balanserade så fint. Hon fick också "gå på lina" (fast linan var förstås en fyra plankor bred kant...)

Gick en sväng längs med Årstaviken sedan och hittade rådjur. Det var så mörkt att man bara såg deras små vita rumpor. 

Min text i Hundsport

Idag kom årets första Hundsport och där fanns en av mina texter med. Tre krönikor i lika många nummer ska publiceras. På sidan 161 visserligen, men ändå! Den första handlar om en positiv djursyn och om att hundar inte är robotar. 

Paracordhalsband

Jag har börjat göra egna paracordhalsband. Ja, hundhalsband förstås. Det är ganska klurigt och väldigt roligt. Gaia fick ett i nyanser som matchar hennes sele och täcke och så gjorde jag ett med spegelvända färger till Romeo. 

En doft av blöt hund

Igår testade vi Nackareservatet och idag mötte vi upp killkompisarna i Tyresta. Har varit en helg av slask och uteliv med andra ord (men jag har bara ramlat en gång! Inte så mycket efter ett antal timmar på isstigar...). Gaia och Romeo är så naturliga tillsammans, det känns alltid väldigt bra när de är med varandra. De börjar leka lite väl hårdhänt ibland men går att avleda utan större problem. Det var två trötta jyckar vi packade in i bilarna till sist. I lägenheten har doften av våt hund legat tät sedan kvällsrundan i fredags när det regnade slask. Imorn kör jag igång en ny kurs i vardagslydnad och då hoppas jag att det blir uppehåll en stund! 

Energi!

Gaia har haft en sådan energi den senaste tiden att det funnits ögonblick då jag funderat på om hundrastaren bytt ut henne mot en annan jycke. Det tar liksom inte slut. Idag kom jag tidigare hem från jobbet, vi övade lite på våra senaste trick i ungefär en kvart och det brukar verkligen vara i längsta laget för fröken. Men icke. Jag försökte fortsätta jobba vid datorn men avbröts av ett ihärdigt buffande på musarmen. Så körde vi lite lydnadsträning light (finns begränsade möjligheter på 42 kvadrat) i ytterligare 20 minuter. Efter det var weilerns aktivitetsnivå något begränsad. Långpromenad i slasket men efter en timma ute hade hon fortfarande galet mycket energi, har sprungit runt i lägenheten och lekt med sin pipis och gav sig inte förrän jag gjorde sökövningar och ytterligare trickträning. Helt underbart men ganska ovant. Tur att det är helg och vi ska ut i skogen ett par timmar imorgon, det verkar den här rottweilern behöva.

Kamphundsboken

Idag kom äntligen den efterlängtade Kamphundsboken av Irene Westerholm och Åsa Tova Bergh med posten! Och vem är med som fotomodell i avsnitt som berör rottweilern - om inte världens bästa Gaia! Känns som en evighet sedan vi tog de där bilderna. Fick tårar i ögonen av förordet men nu ser jag fram emot resten. Återkommer med en recension! 

Den där vardagen

Latdagar. Lufsat skog och tränat trix och borstat för glatta livet för att skynda på fällningen. Mina föräldrar har varit här ett par dagar och jag måste erkänna att det varit skönt med avlastning när det kommer till morgonpromenad och kvällsrunda. Ensamstående rottweilermorsa som man är liksom. Idag har jag förberett morgondagens lektion i vardagslydnad, den sista för den här omgången innan nästa kurs drar igång den 10 februari.