Bloggen har flyttat

Efter en hel del virtuellt snickrande och en himla massa skrivande är äntligen min nya webbplats klar! Från och med nu kommer bloggen att finnas här:

kompishundtraning.se

Välkomna!

Eye of the tiger

Inför lördagens redovisningar på instruktörsexamen gjorde jag en liten trailer:

Glädjefnattig, stolt och lättad

Äntligen, som det heter. Idag tog jag mitt diplom som hundinstruktör och är alltså av Hundens Hus betrodd att hålla egna kurser! Jag gör inte prov så ofta numera av naturliga skäl och var faktiskt ganska nervös, men efter två dagar av teoretiskt och praktiskt test fick jag alltså reda på resultatet idag. Det har varit ett spännande år och inte helt lätt att bolla heltidsjobb med instruktörsutbildningen (med allt vad det inneburit av att skriva bokrecensioner, träna projekthundar och hålla kurs), min egen träning (nu i efterhand fattar jag inte riktigt att jag lyckades genomföra tre matcher under året som gick), träning och motionering och kvalitetstid med Gaia och ett par lite mindre frilansjobb (en artikel kommer snart i en digital hundtidning, hoppas ni kommer att gilla den). Och nu snickrar jag det sista på hemsidan och på min Facebookgrupp, hoppas kunna lansera det hela om någon vecka och kommer att börja erbjuda kurser i april.

Isabell, Micke och världens bästa kamphund bjöd över mig och Gaia på pizza för att fira min examen. Det var vår på riktigt i luften och hundarna hittade som vanligt en större stock som de hjälptes åt att demolera tills tandkötten blödde. Och jag var sådär glädjefnattig, stolt, lättad och lycklig. En känsla att stoppa på burk, sätta i skafferiet och ta fram och sniffa på ibland när det är motigt.

Skam den som ger sig

Oj vad längesedan det var jag skrev en tenta! Närmast till hands ligger väl körkortsteorin som jag gjorde i augusti förra året. Men känslan var ändå ringrostig. Laddade med plockgodis och kaffe och sedan satt jag nästan en timma och 45 minuter - resultatet får jag veta på söndag.

Men oavsett just det resultatet firar jag ikväll en annan sorts framgång - jag kan nämligen klippa klorna på Gaia själv numer. Första gången jag skulle klippa själv högg hon efter mig och eftersom vi haft så många andra saker att ta itu med, mitt lilla problembarn och jag, fortsatte jag att gå till veterinären. Jag fick med den förra ägarens "klippkort" (fyndigt namn, jag vet...) när jag fick Gaia och sedan fyllde jag på. Men det har liksom inte känts bra, klippa klorna är förstås något jag vill göra själv. Hemma. I lugn och ro. De senaste gångerna jag har haft vänner på besök har de fått vara godisassistenter. Jag har klippt en klo, vännen har gett Gaia en godis. Men igår bestämde jag för att testa helt på egen hand. Och plötsligt hände det! Två klor och väldigt mycket blodpudding. Idag två klor till.

Det är en av väldigt många saker jag tycker är så spännande med hundträning - hur tålamod, ihärdighet och vänlighet ger resultat till sist. Det är inspirerande på så många nivåer. Skam den som ger sig! För man kan lära gamla hundar det mesta. Också att få pedikyr i hemmet.

Examensdag

Idag är ingen vanlig dag för idag är början på min examenshelg! I eftermiddag är det tenta, imorgon och på söndag är det praktiska prov och redovisningar. Och sedan har jag - förhoppningsvis - mitt diplom och min certifiering. Håll tummarna är ni snälla!

Skrikande tvåbening och positiv förstärkning

Imorse hände det. Igen. Ni vet när man stöter på en otrevlig tvåbening som tar ut sin frustration över den egna hundens beteende på någon annan. Just den här kvinnan har hundar som ogillar Gaia skarpt och som Gaia ogillar tillbaka. Så kan det ju vara och för mig betyder inte det att vi människor behöver uppföra oss illa mot varandra. För särskilt trevligt att klockan sex på morgonen få "men GÅ DÅ, vill du väcka hela området? GÅ bara då för helvete" skrikit till sig är det ju inte. Till saken hör också att Gaias utfallsproblematik går upp och ner i perioder och att vi just nu har en väldigt bra period. Då blir jag superduperextrastolt när hon är avvaktande istället för utåtagerande när någon annan vovve börjar skälla ilsket. Jag tror att de bra delarna beror på mitt konstanta arbete med positiv förstärkning och motbetingning, och att de sämre beror på hur mycket problem Gaia har med höfterna och hur hormonerna spelar in, exempelvis.

Efteråt gick jag och var upprörd så där som man inte ska för man borde skaka av sig det och tänka "det säger mer om henne och hennes liv än vad det gör om mig och min relation till min hund" men jag retade upp mig ändå. Och sedan försökte jag sådär präktigt att se det från hennes sida. Hur tänker de där människorna som rycker i sina hundar, skriker på dem och och skriker på andra i situationer där hundarna beter sig otrevligt mot varandra? Tycker argbiggan att det är jag som inte har koll på min hund för att jag inte rycker i halsbandet, släpar iväg Gaia och adderar basröstrop i stil med "FÖR HELVETE NU SLUTAR DU JÄVLAR I MIG"? Det är ju mycket möjligt, men här vågar jag faktiskt med säkerhet säga: det är jag som har rätt.

Så, varför tycker den arga kvinnan att det är JAG som "väcker hela området" när hundarna skäller på varandra? Det är här detta med positiv förstärkning och motbetingning kommer in. Detta som är SÅ viktigt och grunden för träning med hundar (och andra djur, att döma av facklitteratur, även om mina egna erfarenheter på området är begränsad). I kvinnans ögon framstår kanske jag som passiv, men det är för att hon inte ser hur Gaia och jag jobbar. När Gaia bara tittar på de andra hundarna med avslappnat kroppspråk berömmer jag och ger godis - motbetingning (med målet att hon till sist ska göra associationen "annan hund men jag är lugn = belöning", istället för "annan hund = jag skäller/gör utfall"). Så fort Gaia tittar bort från den andra hunden och tar ett steg i den riktning jag vill fortsätta gå berömmer jag med rösten och en godbit (= positiv förstärkning, det vill säga jag förstärker det betteende jag vill se mer av). Att själv bli upprörd och börja skrika, vare sig det är åt den egna hunden eller den andra tvåbeningen, hjälper inte. Inte att med fysisk kraft släpa bort sin hund heller. Snarare kan det trigga hunden eftersom den upplever att den får stöd av mig som ägare i situationen - jag är ju också upprörd, och då är det rätt av hunden att trappa upp sitt beteende. Dessutom kan det leda till en tråkig spiral: vad gör jag om hunden beter sig ännu sämre än vanligt? Ska jag skrika högre? Använda fler svärord? Rycka hårdare?

Teoretiskt sett borde det fungera med motbetingning och positiv förstärkning på argkvinnan också, men nu har jag under ett år gett mitt största leende för att verka ofarlig och sagt "godmorgon!" eller "ha en bra kväll!" varje gång vi passerat varandra (= motbetinging i form av att få henne att associera mig med något trevligt istället för något jobbigt) och ignorerat när hon sagt otrevliga saker men sett henne i ögonen och lett när hon varit tyst och inte sett arg ut (= positiv förstärkning) utan något som helst resultat.

Om hon var min medelålders tik hade jag aldrig någonsin gett upp. Men nu är hon ju bara en ilsken medelålders kvinna och jag tror jag kapitulerar faktiskt, går morgonrundan motsols istället och undviker situationen. Jag är inget större fan av skrikande tvåbeningar klockan sex på morgonen.

Vårluft

Plötsligt händer det, för trots ett överraskande snöfall på söndagkvällen går världen målmedvetet mot vår. Kvart över sex imorse och nere vid Årstaviken var det ljust. Minns inte när vi senast gick morgonpromenad och faktiskt såg världen omkring oss. Snart kan vi börja dagen med ett dopp och picknick. 

Examensplugg och skaparglädje

Ikväll har jag och min klasskompis Jessica träffats för att plugga inför instruktörsexamen nästa helg. Jag tog min examen för mitt vanliga yrke som kommunikatör 2006 och det var evigheter sedan jag tentapluggade. Det var mysigt faktiskt, dricka te och förhöra varandra och prata ganska mycket hund i allmänhet och en hel del sådant som definitivt inte kommer på tentan.

Jag har utökat min paracordrepertoar och konstruerat ett ännu bredare halsband som passar större hundar:

En hemsida i vardande

Jag bygger för fullt på min hemsida och idag har mina brorsdotter hjälpt mig med bildmaterial. Jag kommer nämligen att erbjuda särskilda kurser för mattar och hussar i åldern 7-13 år och deras hundar. Ellinor och grannens jack russel ställde upp som fotomodeller: