Sol och frost

Det är en särskild sorts lunk här. Vänner, hundar och dalaskog. Vi är ute tills vi behöver värma oss vid vedspisen, pratar, lagar mat. Sol och frost imorse, hundarna drog en stor pinne runt halva sjön, jag frös om fingrarna trots termovantar. Ett bra sätt att avsluta ett händelserikt år på.

Se upp alla röda stugor - nu kommer vi igen!

Mellanlandade hemma igår och efter att ha packat upp packade jag om - den här gången åkte mysbyxor och funktionskläder ner i väskan. Med ett par kilo hundmat förstås. Nu på förmiddagen åker vi nämligen med vännerna Isabell, Micke och Texas till de röda stugornas län nummer ett: Dalarna! Känns riktigt bra att fira in det nya året där med dem. Ska bara väcka Gaia först... 

Åkte tåg, läste och mjukostmatade en halv evighet igår. 

Blocketdeppet

Blocket har ju, som hundförmedlande instans betraktat, ett inte särskilt bra rykte. Det är liksom skillnad på att kränga bord, råsaftcentrifuger och slalompjäxor jämfört med att hitta nya, varaktiga hem åt levande varelser. 

Eller borde vara. 

Ibland byter jag flik från "för hemmet" och går in på "djur" istället. Då kan jag drabbas av Blocketdeppighet. 

Nedan ett par bilder som får illustrera varför: 

Vad kan man göra då? Mer än att inte svara på Blockets hundannonser förstås? Jag hoppas ju på att man kan komma långt genom att erbjuda bra hundkurser och lära människor att umgås med hundar på ett vettigt sätt. Men hur når man dem som marknadsför sina valpar som allergivänliga eller säljer en "vakt-hund"? Förmodligen genom att arbeta för att öka respekten för djur och djurs rättigheter genom att betona att ett djur är aldrig en present. 

Ett väldigt långsiktigt arbete som kan kännas tröstlös en decemberkväll med Blocket i paddan.

Långt ut på landet och Gaia har rusat sig utmattad i skogen, tuggat på pinnar tills tandköttet blödde och har nu sommat tvärt vid julgranen. 

God jul

Julfrid

Under julen bor vi ii ett litet vitt hus som mina föräldrar byggt. Pälsallergi gör att Gaia inte kan vara inne hos mamma och pappa. Känns så skönt att inte behöva lämna bort Vovvis utan att jag kan ha med henne. Långa promebader i skogen - och korta rastningar i trädgården, det är julefrid det. 

Inga fler väckarklockor

Det är mycket "för sista gången i år" så här års. Imorse ringde klockan 05:25 för sista gången, jag släpade ut en knappt vaken Gaia på morgonrunda och drog sedan till klubben för en sista omgång sparring, vidare till sista jobbdagen och imorgon - första dagen på en oförskämt lång semester. Tåg till Göteborg och jag hoppas att vi slipper jobbiga hundmöten under resan. Sedan är det dags för massor av långa skogspromenader, vulgära mängder sötsaker och släktmys. Och sovmornar då, förstås.

Recension: Raw Food Diet for Dogs

Nej, hundar blir inte aggressiva av att utfodras enligt modellen rå föda och nej, sädesslag bör inte vara den huvudsakliga beståndsdelen i en hunds måltider. Silke Böhm argumenterar vant mot de vanligaste klichéerna som används mot ett naturligare sätt att se till att våra fyrbenta vänner får all den näring de behöver.
   Raw Food Diet for Dogs är en bra introduktion för den som är intresserad av att börja ge sin hund rå föda istället för processat torr- eller blötfoder. Här listas de hälsomässiga vinsterna och vägs (ibland något övertydligt) mot den eventuella omständlighet som en övergång till rå föda kan innebära för den tvåbenta som ska riva/mortla/handha äckelpäckel i allmänhet. Här finns också utfodringsscheman, tips på örter som kan hjälpa till att bota diverse enklare besvär, förslag på hur man förbereder en semester där den färskfoderätande hunden är med och en artikel om födoämnesallergi skriven av en veterinär.
   Bokens pratiga delar, som bland annat innehåller tips på hur man väljer en passande hushållsmaskin för att kunna göra puré av grönsaker, kompenseras av intressanta resonemang kring hur man bäst bygger upp veckovisa måltider till hunden. Liksom i min egentliga favoritbok i ämnet, "Natural Dog Food" av Susanne Reinerth, framförs här den - i svenskt perspektiv - något ovanliga åsikten att hundar även bör få nötter samt olja av hampa och linfrö. Annars följer boken i princip de vanliga direktiven för en övergång till och senare livsstil med rå föda.
   Böhm har gjort ett riktigt bra jobb med "Raw Food Diet for Dogs". Hennes intresse för råfodringen väcktes när den egna Parson Russell Terriern drabbades av födoämnesallergi. Värt att ha i åtanke är förstås lite vanlig hederlig källkritik (Böhm är sociolog, inte etolog eller liknande) men för den som precis börjat tänka i banor av att lämna torrfodret för en färsk variant, eller den som behöver lite ny input i ämnet, är hennes bok klart läsvärd.

Adlibris säljer Raw Food Diet for Dogs samt Natural Dog Food - råfodring för hundar

 

 

Följ Hundår på Bloglovin

Min första kurs som instruktör avklarad

Igår var det avslutning på min kurs i vardagslydnad. Det har varit ett väldigt trevligt gäng med bra hundsyn och mycket vetgirighet som jag har haft förmånen att få jobba med. Sex ekipage totalt och en himla massa retrievers, vilket varit extra trevligt eftersom jag inte jobbat särskilt mycket med den sortens jyckar innan. Kan erkänna att jag efter de här nästan åtta timmarna verkligen förstår charmen med labbar och goldens.

Jag är i huvudsak nöjd med upplägget av kursen men var ju tvungen att speeda upp tempot något för att vara säker på att hinna båda kurserna i tid till examen. Därför har vi träffats två gånger i veckan i totalt en och en halv timma vid varje tillfälle. I framtiden kommer jag att köra fem gånger en timma istället, tror det blir mer fartigt. Men nästa kurs som också är en projektkurs kommer att följa den här första, med några mindre ändringar, i upplägg:

Tillfälle 1
Tema: inlärning, teori: inlärning och positiv förstärkning

Tillfälle 2
Tema: närlydnad, teori: hundens kroppsspråk

Tillfälle 3
Tema: närlydnad fortsättning, teori: friskvård

Tillfälle 4
Tema: avståndslydnad, teori: aktivering

Tillfälle 5
Tema: aktivering

För den som är intresserad finns det fortfarande platser kvar på nästa kurs som börjar i januari.

 

Som om skogen var vår egen

Packade bilen med vad jag trodde var det viktigaste: rottweiler och klädnypor. Väl framme i Tyresta skulle det visa sig att jag även borde ha packat regnkläder. Inne i urskogen skyddade träden mot den värsta vätan och jag lade ett personspår åt Gaia, märkte slingan med hjälp av klädnyporna. Det var ett bra tag sedan vi övade på det här så det blev en kort men krokig variant, utan läggtid förstås, fick liksom finnas rim och reson där i vad som i december rimligtvis borde varit snö men alltså var ett hederligt novemberregn istället. Hon löste det galant, var off track en del men hittade slutmålet. Jag är lite nojig med det där bara, känns inte bra att binda weilern vid ett träd och lägga spår, måste ragga med mig en assistent nästa gång. Vi lufsade runt där sedan, kontemplerade tillvaron och höll ett ganska högt tempo, beundrade grönheten i allt det gröna (mossan har en särskild ton i Tyresta) och gladde oss över att bara stöta på ett fåtal andra ekipage, kunde låtsas som om skogen var vår egen.

Gaia - i ständig opposition mot nedfallna grenar

Targetträning och "rutan"

Igår var en sällsynt dag utan ett möte i sikte så jag passade på att jobba hemifrån. Mysbyxor, gott te och doftljus och en Gaia som var så begränsad av tratten att hon låg helt håglös i soffan. Vid lunch befriade jag henne från lampskärmen och drog till fotbollsplanen för att träna lydnad. Det går sådär just nu, jag är peppad till tusen men Gaia känns ofokuserad och svårmotiverad. Jag har i alla fall bestämt mig för att träna in den där "rutan" - alltså att hon ska springa iväg till en markerad ruta och ställa sig där på kommando. bland annat för detta ändamål har jag tränat en hel del targeting med henne. Ett litet platslock från en av mina lunchlådor har fått stryka på foten och agera targetplatta. Det är en rolig aktivering inomhus också för den delen! Gaia står i fotposition och jag säger "touch!", då springer hon till platslocket och duttar på det med nosen, bara att klicka och snabbt vara framme hos weilern med kycklingkorv. Häromdagen kunde jag börja lägga till ett "stanna" också när hon rört vid locket och därför tyckte jag det var dags att "take it outside" så att säga. Det fungerade faktiskt, det gjorde det, men blåst och taxar tog udden av fokuseringen en del. Några tillfällen fick vi till bra i alla fall, men det är tydligt att Gaia tycker sådant här är roligare inomhus än som mer "seriös" träning ute. Avrundade lunchen med lite lek i skogen på berget istället och sedan var det tratten på och jobb vid datorn som gällde igen.

Trattweiler

Som väntat är rottweilern inte alls mottaglig för att se positivt på det här med att ha tratt. Ni vet, petitesser som att såren får läka ordentligt och bakterierna får på moppen, de där aspekterna går henne helt förbi. Så nu ekar ett mycket frekvent gnyende i våra 42 kvadrat och fast jag tycker väldigt synd om henne börjar det bli en smula irriterande. Inte ömka och inte skälla. Men hur sjutton ska vi få en blund i ögonen inatt, någon av oss?

Alla dessa veterinärräkningar

För två veckor sedan röjde vi i skogen med Isabell och Texas. Det gick rätt vilt till - Gaia flög fram (och kraschlandade ibland) bland granris och vassa pinnar. När jag hittade ett litet sår på hennes mage sedan var jag därför inte så oroad. Jag har sniffat på det (inte känt något konstigt) och tvättat det noga varje kväll men i söndags upptäckte jag att det där såret utvecklats till flera stycken, stora som en lillfingernagel ungefär. I ärlighetens namn ser det ut som svinkoppor (om du inte ännu stiftat bekantskap med dessa kan jag bara gratulera). Bara att ringa veterinären med andra ord och i eftermiddags knallade vi dit. Hon kunde inte heller riktigt säga hur de uppkommit, men konstaterade att det var fullt av bakterier i dem (hennes ansiktsuttryck vittnade om att bakterierna var typ en vecka från att ha utvecklat ett eget demokratiskt system) och skrev ut antibiotika. Lämnade alltså kliniken betydligt fattigare än jag gick in, ett faktum som inte på något sätt oroade Gaia som hela tiden ville gå tillbaka (de har goda hundkex och trevliga veterinärer där) och gick i snigelfart halva vägen hem. Så nu blir det till att rota fram tratten och göra sig impopulär ett par dagar.

Rottisblicken etsad när jag förbereder torsdagens kurs i vardagslydnad

Och så hundmässan, förstås

Som alla andra hundtokar var jag förstås på mässan i helgen. Tidigt på söndag spanade jag in rottisutställningen. Måste ju säga att jag, objektivt, alltid tycker att Gaia är den vackraste med sitt knubbiga huvud men helt klart såg jag ett gäng sötnosar här med.

Jag har aldrig aktivt tittat på en utställning, det var spännande att sitta bredvid och läsa de sociala koderna och försöka få en inblick i spelet. Men det var ett himla ryckande i strypkopplen! Vad var grejen med det? Mattar och hussar lämnade ifrån sig hundarna till, vad jag antar var, mer rutinerade handlers och vovvarna såg nervösa och spattiga ut och det rycktes konstant i dem. Blev faktiskt en smula beklämd. Inte en chans att någon skulle få behandla Gaia så! Jag skulle rusat in i ringen och tagit med min hund hem, så är det. En husse bakom mig sade med halsen tjock av irritation och ledsenhet till sin mer hårdhudade flickvän "jag hatar de här jävla tävlingarna, varför gör vi det här?" Så ur det perspektivet var det trist, tycker jag. Spanade dock in en hel del "sportiga" weilers, fina, nätta tikar med vackra huvuden och pigga blickar.

Isabell mötte upp sedan och vi strövade runt bland rasmontrarna och shoppade nyponskal hos Back on Track och letade (förgäves) efter en ny VGW-sele till Gaia. Lärde mig lite om för mig nya raser och fantiserade om alla utbildningar jag vill gå med hund nummer två. Sådär som en mässa ska vara, med andra ord.

Grundkurs i specialsök

Åh vad roligt det var att få testa specialsök! Gaia tycker generellt om att arbeta med nosen och efter den här introduktionen ska vi jobba vidare hemma.

Vi fick börja med tre tomma glasburkar och en fjärde burk med te i. När hunden stannade kvar med nosen och doftade på burken med te var det klick och godis som gällde. I slutet av dagen kunde vi börja lägga in störande dofter i de andra burkarna: vaniljsocker, ketchup och liknande. Det är noggrannhet som gäller här för såväl vovvar som människor - det är noga att vi diskar burkarna samtidigt, inte tar i en burk men inte i de andra och så vidare, för annars är det svårt att säga vad det egentligen är hunden markerar.

Jag har tränat mycket targeting med Gaia och det går ju ut på att hon snabbt ska nudda ett givet föremål med nosen. Känner att utmaningen här är att få henne att förstå att det är just själva "att lukta" som belönas, och inte bara en snabb dutt med nosen på behållaren som innehåller det givna doftämnet.

Gaia var helt slut efter vår långa kursdag, det tog mycket på energin att vara så koncentrerad och dessutom träffa massor av nya människor och titta på andra hundar. Jag var också rätt trött faktiskt, fick stanna på en mack när vi kommit halvvägs från Norrtälje och ladda med Red bull och Snickers. Men nu räds vi inget vinterväder - jag vet vad vi kommer att syssla med inomhus när det snöar.

H-H-Helg

Det här kommer bli en superhelg som jag ägnar åt mina tre favorit H: Hälsa, Hund och Hiphop. Ikväll tar jag med Gaia som får agera receptionshund när jag håller thaiboxningspass på klubben. Imorgon ber vi för ett så bra väglag som möjligt för jag har ju bara haft körkort sedan augusti, och vi ska till Norrtälje för att gå kurs i specialsök. På kvällen blir det lite hiphop på Solidaritet Arena och söndagen är förstås vigd åt hundmässan! Tänkte spana in rottisutställningen i huvudsak, uppfödaren jag är väldigt intresserad av är tyvärr inte där i år, men det ska ändå bli intressant att reka lite inför en eventuell hund nummer två.

Den här specialsökkursen hos Hundreda anmälde jag oss till i början av hösten. Gaia är jätteduktig när det kommer till att jobba med nosen så jag tänkte att det blir en bra aktivering inomhus om hennes höfter och leder skulle börja krångla den här vintern också. Vet inte mycket alls om specialsök i dagsläget så det kommer att bli en fullspäckad lördag!

Inte ens Sven kan stoppa oss

Hela dagen gick jag runt och var lite orolig över att Sven på sitt, inte helt subtila sätt, skulle förstöra kvällens kurs i vardagslydnad. Omotiverat snöfall och gravt irriterande blåst vittnade om att Sven inte tänkte göra det enkelt för mig. Men i slutändan var det bara två av mina elever som inte kunde komma och resterande fyra körde hårt och helt utan att ta notis om kastbyarna söderifrån.

Ekipagen på min kurs är jätteduktiga! Det är en utmaning att anpassa nivån så att det blir bra för alla. Men det är också väldigt roligt och trots att jag klockan kvart i sex trodde att jag skulle somna stående, kickade endorfinerna in när kursen drog igång. Åh vad det är roligt att prata hund och lära ut strategier för en bra vardagslydnad! Med tajts, termobyxor och regnbyxor var det lätt att vara kaxig trots vädret och en och en halv timma gick fort.

Väl hemma igen var det lika bra att hålla ångan uppe så jag tog ut Gaia och tränade tävlingslydnad på fotbollsplanen. Jag försöker få till ett snyggt fotgående med ett minst lika snyggt ställande: alltså att Gaia går fot, stannar när jag säger till och står kvar medan jag glatt traskar vidare. Idag var första gången det lossnade! Jag har tidigare försökt göra samma sak med ligg och sitt, men det har gått väldigt trögt. Nu använde jag mitt relativt nyligen intränade "stopp" och då hände det faktiskt något. Pepp!

Hundspa och en duktig tax

Idag var en sådan dag då jag tittade på när min hund fick manikyr. Klorna klipptes snygga och jag stod och pillade på mina egna - med avskavt nagellack i vinrött.

Det påminde lite om när Gaia fick massage och jag satt snopet bredvid.
Eller när ungefär alla gäster är här och kliar Gaia på magen hur länge som helst medan jag får sitta i ett eget hörn av soffan.
Eller när vi delar husets sista clementin.
Jag är inte dålig på att sätta gränser. Jag har bara ett vekt hjärta.

Igår träffade jag taxen Allan och hans matte Lena för en sista session vardagslydnad. Han är en läraktig filur, den där. Vi har kört igenom nästan alla övningar (några av dem tyckte jag var mer för valpar) i de tre häften jag fått under utbildningen och Allan har klarat dem galant. Inte konstigt när man är en tax med egen facebooksida och allt, förstås.

Instruktörspremiär

Igår var det premiär för min kurs i vardagslydnad. Jag tackade vädrets makter som bjöd på plusgrader utan regn. Ett rätt blandat gäng med i huvudsak unghundar dök upp och fick träna olika kontakt- och grundövningar. Jag pratade inlärning och belöning och vi diskuterade en stund kring vad de olika hundarna blev motiverade av. Kursdeltagarna fick bland annat en liten tre-i-topp-lista där de ska skriva hundarnas bästa belöningar. Det är bra att göra sådant strukturerat för det gör att träningen blir tydligare. Står köttbulle som nummer ett på listan är det köttbulle som krävs vid nyinlärning av svårare moment, medan mjukost på plats tre kan duga för ett snyggt "sitt". Kände mig glad och inspirerad efter kursen som var en och en halv timma och som det nu är kvar fyra tillfällen på.

I januari är det dags för nästa projektkurs och sedan är jag ett steg närmare min examen.

I've got 99 blessings and my bitch is one

"Blir man inte väldigt bunden?" frågar folk som inte är hundmänniskor. Det är klart man blir. Jättebunden faktiskt. Men inte ens när Gaia flyttade in på heltid hos mig upplevde jag den där bundenheten som en begränsning.

Det slog mig för ett tag sedan när vi begav oss hem efter tävlingslydnaden. Det var sent från början och jag hade dessutom stannat kvar och pratat med en bekant som också gick kursen. Måndagstrött i spöregn, klockan nästan halv tio, blöt hund och inte en enda köttbullesmula kvar i fickan. Men när jag öppnade bagageluckan till min bil och hjälpte Gaia in och sedan själv satte mig i förarsätet och höjde volymen på musiken försökte jag sätta ord på den där känslan som plötsligt svepte tag i mig och fyllde lungorna med helium så att hela jag blev lätt som en Gröna Lundballong.

Jag kände mig så självständig.

Mina tre bästa beslut är i kronologisk ordning flytten till Stockholm, att börja med kampsport och att ta över Gaia. Och alla tre besluten har just det där gemensamt, beslut som på riktigt landat i maggropen och faktiskt varit helt oberoende av vad jag "måste" eller "behöver" göra. Jag hade kunnat plugga nästan var som helst, bott någon annanstans och haft mindre bostadslån, börjat med någon annan sport, haft andra hobbies, ägnat vardagkvällarna åt att gå på bio eller testa nya restauranger istället för att sparras eller gå kurs med Gaia. De där tre besluten har jag fattat för att de från början var drömmar som fyllde ut hela hjärtat, för att jag velat det så mycket att jag inte kunnat släppa tanken på att förverkliga dem. Det har varit sådana där inget-kan-stoppa-mig-beslut. Och det är självständighet.

Hundägandet tar tid - och den där klyschan man läser om att det tar mer tid än man tror är faktiskt sann. Jag upplever ändå att jag fogat saker till mitt liv, snarare än valt bort, sedan jag fick Gaia.Och när jag säger nej till spontana utekvällar eller långresor, är det inte för att jag måste - utan för att jag valt så.

Cause I've got 99 blessings and my bitch is one.