Läsa hund

Har haft en riktigt bra utbildningshelg igen. Tror att vi gjort hälften på hundinstruktörsutbildningen nu, känns nästan lite konstigt. Det är ju en himla förmån att träffa annat hundfolk en hel helg i månaden och bara diskutera hund.

Helgen som gick hade vi tema "läsa hund" och studerade kroppspråk under hundmöten på vovvar som vi lånat in. Lördagen var det valpars språk som stod i fokus och under söndagen koncentrerade vi oss på våra vuxna fyrbeningar. Vi diskuterade varje möte och tittade sedan på en inspelning av det, för att verkligen studera alla signaler hundarna sände ut. Jag tycker att jag generellt är väldigt uppmärksam på vad Gaia berättar med kroppen, men efter det här kommer jag studera henne med större skärpa.

Vi skulle egentligen inte ha med våra egna hundar den här helgen men som ensamstående rottweilermorsa är det inte så kul att lämna vovven ensam under helgen. Gaia fick ett eget VIP-rum (egentligen var det ett av rummen på hunddagiset) där hon fick ligga och smaska märgben. Trots att hon inte deltog i övningarna har hon varit helt slut om kvällarna - många lukter och doftintryck blev det.


Älskar den här bilden, ser ut som hunden vänder sig mot mig och säger "schhh"

Fint ska det va! Eget rum till prinsessweilern.

Tävlingslydnad

Jag är ju så himla nyfiken på tävlingslydnad. Är realistisk nog att inse att jag och Gaia inte kommer att kunna tävla, men vill lära mig mer om hur det fungerar och vad tävlingslydnad egentligen innebär. Idag har jag tagit mod till mig och, efter att ha mailat lite med den kursansvariga, anmält oss till just en kurs i "lydnad med inriktning mot tävling" på Tyresö Brukshundsklubb. 21 oktober drar det igång och jag är faktiskt lite pirrig. Hört mycket både bra och dåligt om brukshundsklubben och vill gärna bilda mig en egen uppfattning. Hoppas förstås att vi kommer att lära oss massor och kanske få lite nya hundnördskompisar. Har du något bra lästips  i ämnet? Hojta gärna till i ett mail eller en kommentar här på bloggen!

Tyresta igår, gulddränkt skog och liten tjärn.

Suset i träden bor där

Vi kan liksom inte låta bli Tyrestaskogen, Gaia och jag. Den är en lisa för själen.

Massage

I eftermiddags åkte vi till min kursare Camilla igen och Gaia fick massage. Det såg himla skönt ut att ligga under en lurvig filt och få musklerna genomknådade, men Gaia var mest intresserad av att spana på en leksak som hamnat under soffan och av att lyssna på Camillas rottiskille som var instängd i sovrummet och gnydde lite uppgivet. Men till sist var bakben och bakdel masserade. Jag tycker det är ganska svårt att ge massage, började ju med det i vintras men ganska ofta slutade det med att vi blev ovänner, Gaia och jag, och då kändes det inte värt det. Nu blir det mest vid spontana tillfällen som när hon redan ligger ner och är kelsjuk sådär i allmänhet, så att avsätta särskild tid till massagen hos någon annan känns viktigt!

En rastlös Gaia och en söndagstrött matte

Gaia har gått in i en, för att vara Gaia, överaktiv period som förmodligen grundar sig i att hon löper. Jag brukar få locka och pocka på jycken för att få med henne ut, men nu vill hon hitta på saker hela tiden. Det är visserligen väldigt trevligt (det var liksom så jag trodde att hundar var innan jag fick henne) men mycket ovant. Idag har vi gått en timma i skogen och varit på lydnadskurs i två timmar, men detta förslår icke. Efter en kort powernap står hon nu och stirrar på mig och skäller uppmanande ett "kom igen vi hittar påååå något". (Det kan hon glömma - j a g är supertrött i alla fall!).

Eftermiddagens kurs hölls av en "paralellklasskompis" till mig. Hon började instruktörsutbildningen något år tidigare och håller sina kurser i vardagslydnad nu. Jättekul att gå och se hur andra tänker kring upplägg och struktur av kursen, få input och miljöträna Gaia som just nu har en väldigt samarbetsvillig period och lyssnar så väldigt fint på allt. Jag kommer börja hålla mina egna kurser i november-januari och är lite orolig för vädrets makter. Kommer någon vilja gå mina kurser om det är minusgrader och snö? Börjar bli lite pirrig inför det hela!

Tyresta

Gaia och jag firade min första månad med körkort med att ta med min kompis Cattis till Tyresta nationalpark. Den underbara skogen där har faktiskt varit en ganska stor del av min motivation med att ta körkort överhuvudtaget - känslan att kunna lasta Jägarn (min bil heter så) med nära och kära, ostmackor och en löplina och bara dra iväg ut i hösten är verkligen fantastisk. Men förortsdjur som vi är, Gaia och jag, tog fyra timmar i skogen ut sin rätt och nu ligger vi halvdöda i soffan och drömmer om klorofyll, mjuk mossa och att äta matsäck vid en insjö.

Plötsligt händer det

Ibland får Gaia en sådan där överväluppfostrad period. Kan inte riktigt ta åt mig äran för jag tycker inte att jag har gjort något annorlunda egentligen, men som vid de andra tillfällen då detta hänt passar jag på att njuta.

Som igår kväll: Gaia fick ett äckligt älgben och satte glatt iväg för att gnida och slemma med detta på min (relativt) nya matta. Jag sade med mjuk röst "nä-ä, på DIN matta" varpå hon tog benet - med köttslamsor och allt - och lommade iväg till sin äckelpäckel matte där hon glatt fortsatte kalasandet.

Bara att trycka hakan på plats och fortsätta med sitt liksom.

En himla massa vardagslydnad

Ironiskt nog är det så mycket hundträning den här veckan att jag inte hinner med att drilla mitt eget monster. I måndags körde jag motorväg i regn och mörker för första gången (haft mitt körkort i drygt tre veckor och min bil tio dagar) ut till Sollentuna och tränade min projektvalp. Oj vad stor han hade blivit! Som den dvärgschnauzer på fyra månader han är ser han förstås fortfarande ut som ett mjukisdjur, men ändå. Vi tränade koppelgående, hantering och det där som är så svårt när man är en valp - att inte ta en bit köttbulle förrän man får ett "varsågod". Gaia satt under tiden instängd i ett gästrum där hon passade på att noggrant snoka igenom en papperskorg för att sedan systematiskt sprida innehållet på olika platser i rummet. Ikväll ska jag träffa min andra projekthund, en chihuahua på ett och ett halvt år som jag tränar vardagslydnad med. Det är en försiktig fröken det där men idag ska vi se om vi kan få till en U-sväng och ett ligg.

Annars njuter vi av den här tidiga hösten, Gaia och jag. Ut i skogen vid sex på morgonen och ser hur världen blir ljusare och ljusare tills det faktiskt är morgon på riktigt när vi kommer hem. Tung doft av jord och blöta löv - det är grejer det.

Vänner och grustag

Andra delen av min fritid, den jag inte ägnar åt Gaia, tränar jag thaiboxning. Igår var det match som jag tyvärr förlorade på teknisk knock out. Veckan fram till igår har jag varit mest koncentrerad på mig och mitt, vi har gått långpromenader och tränat lite lydnad Gaia och jag, men jag har mest haft min egen tävling i huvudet. Därför var det skönt idag att dra ut i skogen. Vi mötte upp min kurskompis Isabell och hennes Texas och de visade oss ett helt underbart grustag i Tullinge där vovvarna kunde busa runt och leka. Det blev en lång dusch för Gaia sedan och nu sover hon tungt sedan flera timmar. Jag blir så glad varje gång det klickar mellan Gaia och en annan hund. För första gången någonsin lade hon sig på rygg och lät Texas bita henne i ansiktet. De var alldeles tysta. En väldigt harmonisk söndag, för oss båda.

Instagram

 Följ mig gärna på Instagram. Det är, ärligt talat, mest bilder på Gaia. Mina bekanta pikar mig för det, men ni som är hundmänniskor uppskattar det väl, antar jag. Det är kul att se varandras vardagar och jag använder Insta som en miniblogg. Du hittar mig och Gaia här.

Massage

Ikväll har vi varit på massage hos min kurskompis Camilla som utöver att läsa till hundinstruktör också utbildar sig till friskvårdsinstruktör och behövde en projekthund. Gaia ställde förstås gärna upp men såg lite snopen ut över att det inte bara var magen som skulle klias. Känns jättebra för Gaia behöver verkligen massage men det är svårt att få ihop tid till alls saker man ska hinna med. På sitt karaktäristiskt älskvärda sätt tackade Gaia för det hela genom att bita sönder en hundleksak som låg framme. Mycket taktiskt!

Camilla har beskrivit den här första sessionen väldigt utförligt här. Läs gärna!

Dags igen

Ett omotiverat glatt välkomnande av herrbekanta i skogen och plötslig slöhet trots att hon inte haltar på ett enda av benen, och ändå kopplade jag inte. Men det är september och Gaia började löpa idag. Och vi som ska passa Romeo den 26, känns inte längre så realistiskt...

Föreläsning: Kamphund - historia, beteende och myter

Den 1 oktober arrangerar ju jag en föreläsning. Jag har bjudit in Irene Westerholm från Hundläroverket för att prata om kamphundar. Ska bli superintressant tycker jag och en hel del anmälningar har kommit in. Föreläsningen vänder sig till dig med hundintresse i allmänhet, det är en bra raskunskapsfördjupning oavsett om du är hundnörd i allmänhet eller som jag pluggar till hundinstruktör. Du kan anmäla dig fram till den 16 september, så är du intresserad är du välkommen att maila mig!

Kamphund - historia, beteende och myter

Nej, den låser inte sina käkar, den är inte avlad för att vara aggressiv och den är inte överrepresenterad i bettstatistiken. Myterna kring pitbullterriern är många och felaktiga. Under kvällens föreläsning ger Irene Westerholm en introduktion till hundar av bull- & terriertyp och deras historia, beteende och hur du hanterar deras olika egenskaper i vardagliga situationer. Föreläsningen vänder sig till dig som är intresserad av att få reda på vad det är för hund som gömmer sig bakom skräckrubriker och upps...kruvade tonlägen i debatten om ”farliga hundar”.

Om Irene
Irene Westerholm driver sedan 1999 hundutbildningsföretaget Hundläroverket. Hon har en examen som etolog vid Stockholms universitet och är utbildad hundinstruktör via HUNDutbildningsgruppen. Irene fungerar också som sakkunnig i rättsliga frågor rörande brott mot vår djurskyddslagstiftning och djurplågeri och medverkar kontinuerligt i radio, tv och tidningar om hundars beteende, inte minst om kamphundar.

 

Skingra dimman om morgonen

En dimmig morgon och vi behövde inte palla äpplen (skulle ändå aldrig våga) för någon hade ställt ut en hel korg med fallfrukt. Alltid när klockan ringer 05:30 (lite särskilt på måndagar) är det motigt att gå upp men när vi väl är där i en yrvaken Årstaskog och Gaia kan gå nästanlös (dvs i lina) och hackspettarna hackar och man kan dra sådana där riktiga djupandningsandetag och ladda energi, då är det verkligen värt den där irriterande alarmsignalen. 

Sommarhöst

Vilken höst! Gick till en av fotbollsplanerna för att träna lydnad men det är så varmt att Gaia bara vill ligga i skuggan utanför planen och demolera sin  pipleksak. Inye mycket till vardagslydnad här inte! 

Soffhäng

Här får nog alla hundar sitta i soffan...

Föreläsning: Kamphund - historia, beteende & myter

Jag arrangerar en föreläsning! Alla bloggläsare är förstås hjärtligt välkomna. Finns även som evenemang på ansiktsboken.

Kamphund - historia, beteende & myter

Nej, den låser inte sina käkar, den är inte avlad för att vara aggressiv och den är inte överrepresenterad i bettstatistiken. Myterna kring pitbullterriern är många och felaktiga. Under kvällens föreläsning ger Irene Westerholm en introduktion till hundar av bull- & terriertyp och deras historia, beteende och hur du hanterar deras olika egenskaper i vardagliga situationer. Föreläsningen vänder sig till dig som är intresserad av att få reda på vad det är för hund som gömmer sig bakom skräckrubriker och uppskruvade tonlägen i debatten om ”farliga hundar”.

Om Irene
Irene Westerholm driver sedan 1999 hundutbildningsföretaget Hundläroverket. Hon har en examen som etolog vid Stockholms universitet och är utbildad hundinstruktör via HUNDutbildningsgruppen. Irene fungerar också som sakkunnig i rättsliga frågor rörande brott mot vår djurskyddslagstiftning och djurplågeri och medverkar kontinuerligt i radio, tv och tidningar om hundars beteende, inte minst om kamphundar.

Föreläsningen arrangeras av Anna Amnéus som håller på att utbilda sig till hundinstruktör och driver bloggen Hundår. Föreläsningen kostar 200 kronor, fika ingår. Anmäl dig senast 16 september till anna.amneus@gmail.com 

 

 

Hundgodis

Jag kan inte förmå mig att äta spirulina. Det är riktigt (riktigt!) äckligt. Jag hade ändå köpt en förpackning men efter att ha hulkat över diskbänken varje gång jag försökt få i mig pulvret har jag nu donerat det till Jätten Glufs Glufs. Igår gjorde jag godis till henne. Det luktade fruktansvärt och hon älskade det:

Typ 5 kokta morötter

1 burk tonfisk

1 msk spirulina

Jag mixade allting och klickade ut i små högar på en plåt. En timma i mitten av ugnen på 150 grader, sedan stängde jag av värmen men lät plåten stå kvar i ugnen över natten. Färdigt!