Carpe rottweilern

Det är så grönt att man blir tokig. Eller iaf så där vansinnigt fånga-dagen-ig. Serverade Gaia middag utomhus, hon fick söka upp sitt köttgojs bland blåbärsris och högt gräs. Hon har blivit himla duktig på söklekar. Jag får gömma boll och pipgris i träd, under mossa och i små buskage. 

Ganska snart har vi kamperat ett år ihop, världens bästa rottweiler och jag. Det har gått så vansinnigt fort och jag har lärt mig så mycket. Som att sitta i en skog i kvällssolen, bara vara, och fånga ögonblicken i flykten.